
Sukta 10.181
Vasiṣṭha (named in the verse)
Dhātṛ / Savitṛ / Viṣṇu (triadic sourcing of the rite’s power; hymn concerns sacrificial formulation)
Anuṣṭubh (explicitly referenced; verse itself may be in a different meter in some recensions, but the mantra thematizes Anuṣṭubh)
ఈ సంక్షిప్త సూక్తం యజ్ఞశక్తి సరైన రూపకల్పన ద్వారా ఎలా “వహించబడుతూ” కార్యసాధకమవుతుందో ఆలోచిస్తుంది—అనుష్టుభ్ ఛందస్సు, ప్రేరిత అన్వేషణ, మరియు యాజ్ఞిక వాక్కు (యజుస్) యొక్క సముచిత ప్రయోగం ద్వారా. కర్మఫలప్రదతను ఇది దేవత్రయంలోనికి అనుసంధానిస్తుంది: ధాతృ—నియమకర్తగా, సవితృ—ప్రేరకుడిగా, విష్ణు—వ్యాప్తకుడిగా. వారి ద్వారా యజ్ఞానికి దాగి ఉన్న ఆసనాలు, ఆద్య మంత్రసూత్రాలు, మరియు సౌర ‘ఘర్మ’ (యాజ్ఞిక ఉష్ణత/తాపం) పునఃప్రాప్తమై యజ్ఞక్షేత్రంలోకి తీసుకురాబడతాయి.
Mantra 1
प्रथश्च यस्य सप्रथश्च नामानुष्टुभस्य हविषो हविर्यत् । धातुर्द्युतानात्सवितुश्च विष्णोरथंतरमा जभार वसिष्ठः ॥
య whose విస్తారమూ ‘ప్రథస్’, whose నామమూ ‘ప్రథస్’—అతనికే అనుష్టుభ్-ఛందస్సు హవిని హవిగా సమర్పిస్తుంది. ధాతృ అనే దీప్తిమాన్ విధాత నుండి, సవితృ నుండి, విష్ణు నుండి, వసిష్ఠుడు ఇక్కడ ఆ అథర్వణ-సదృశ అంతరాధారాన్ని—యజ్ఞపు చలించే రథాన్ని—ధరించి తీసుకొచ్చాడు.
Mantra 2
अविन्दन्ते अतिहितं यदासीद्यज्ञस्य धाम परमं गुहा यत् । धातुर्द्युतानात्सवितुश्च विष्णोर्भरद्वाजो बृहदा चक्रे अग्नेः ॥
అతీతంగా ఉంచబడిన దానిని వారు కనుగొన్నారు—యజ్ఞపు పరమ ధామం గుహలో దాగి ఉన్నప్పుడు. ధాతృ యొక్క దీప్తి నుండి, సవితృ నుండి మరియు విష్ణు నుండి, భరద్వాజుడు అగ్నికోసం ‘బృహత్’—విస్తారమైన మహత్తును—రూపొందించాడు; ఆత్మ విస్తారంలో అగ్ని ప్రకాశించునట్లు.
Mantra 3
तेऽविन्दन्मनसा दीध्याना यजुः ष्कन्नं प्रथमं देवयानम् । धातुर्द्युतानात्सवितुश्च विष्णोरा सूर्यादभरन्घर्ममेते ॥
దీప్తంగా ప్రజ్వలించే మనస్సుతో వారు పడిపోయిన ఆ మొదటి యజుఃను కనుగొన్నారు—దేవయాన మార్గాన్ని తెరచేదాన్ని. ధాతృ యొక్క దీప్తి నుండి, సవితృ నుండి మరియు విష్ణు నుండి, వీరు సూర్యుని నుండి ‘ఘర్మ’ను తీసుకొని వచ్చారు—కార్యానికి చైతన్య సత్యపు ఉష్ణత.
It explains how sacrifice becomes effective through correct form—especially the Anuṣṭubh meter and the right yajus-formula—and how this power is sourced from Dhātṛ, Savitṛ, and Viṣṇu.
Anuṣṭubh is treated as a “carrier” of the offering: the meter is not just poetic form but a ritual vehicle that helps speech deliver the oblation correctly.
Gharma is the heat/ardor that ripens the rite; symbolically it is solar clarity and truth-energy drawn into the sacrifice so the work becomes luminous and successful.
Read Rig Veda in the Vedapath app
Scan the QR code to open this directly in the app, with audio, word-by-word meanings, and more.