
Adhyaya 237 disampaikan sebagai dialog apabila para resi mempersoalkan seolah-olah wujud pertentangan dalam Veda: perintah untuk berbuat (kuru karma) berbanding perintah untuk meninggalkan perbuatan (tyaja). Vyasa menjelaskan dua jalan yang berasaskan Veda—pravṛtti-dharma, disiplin lahiriah yang menekankan tindakan, dan nivṛtti, disiplin batiniah yang bersifat pelepasan. Tindakan mengikat makhluk berjasad melalui akibat dan kelahiran berulang, sedangkan pengetahuan (vidyā/jñāna) membebaskan, membawa kepada Brahman yang kekal, tidak termanifest (avyakta), tanpa kelahiran, kematian, penuaan, atau dukacita. Bab ini kemudian menghuraikan adhyātma: lima unsur agung dan padanan derianya, hierarki daripada objek deria kepada minda (manas), intelek (buddhi), prinsip agung (mahat) dan yang tidak termanifest, serta peranan kṣetrajña sebagai diri-saksi. Penutupnya menekankan penghayatan yoga ke dalam: menenangkan saṃkalpa, meneguhkan minda, membezakan tiga guṇa (sattva, rajas, tamas), dan merealisasi ketidaklekatan, sambil menegaskan agar ajaran “rahsia” ini disampaikan dengan tertib hanya kepada murid yang layak.
{"opening_hook":"The sages raise a sharp hermeneutic problem: the Veda seems to command both action (“kuru karma”) and the abandonment of action (“tyaja”), so which is truly authoritative?","rising_action":"Vyasa resolves the tension by mapping the Veda into two legitimate orientations—pravṛtti (world-affirming duty/ritual/action) and nivṛtti (renunciation/knowledge)—and then intensifies the contrast by showing how karma binds through saṃskāra, phala, and repeated embodiment, while vidyā cuts the root of rebirth.","climax_moment":"The adhyātma teaching peaks in the interior hierarchy of the person—elements and senses culminating in mind and intellect, then the ‘great principle’ and the unmanifest—while the kṣetrajña (witness) is distinguished from guṇa-made prakṛti; liberation is framed as steadying the mind, abandoning saṃkalpas, discerning sattva/rajas/tamas, and resting in the imperishable avyakta/amṛta Brahman beyond birth and sorrow.","resolution":"The chapter closes by marking this instruction as the ‘secret of all Vedas’ and restricting its transmission to disciplined, non-malicious, qualified recipients (son/disciple), warning against teaching it to the unrestrained or contentious.","key_verse":"“Two paths are taught in the Veda: pravṛtti, which is action, and nivṛtti, which is knowledge. Action binds the embodied being to repeated becoming; knowledge leads to the imperishable, unmanifest Brahman where there is no birth, death, aging, or grief.” (teaching-summary translation)"}
{"primary_theme":"Adhyātma reconciliation of Vedic dharma: pravṛtti (karma) and nivṛtti (jñāna) as two legitimate Vedic paths, with liberation through knowledge of the inner Self.","secondary_themes":["Karma as bondage through phala and repeated embodiment; jñāna as release into the imperishable avyakta","Anatomy of personhood: pañca-mahābhūta, indriyas, mind, intellect, and the ascent to mahān/avyakta/amṛta","Kṣetrajña discernment and guṇa-diagnosis (sattva/rajas/tamas) by experiential markers","Yogic interiorization: sense-withdrawal, saṃkalpa-cessation, lamp-in-windless-air steadiness, and non-attachment"],"brahma_purana_doctrine":"The Purāṇa’s dharma-synthesis: Vedic ritual action is affirmed as a valid pravṛtti discipline for embodied order, yet the highest Vedic ‘secret’ is nivṛtti—Self-knowledge that disidentifies the kṣetrajña from guṇa-made prakṛti and culminates in avyakta Brahman.","adi_purana_significance":"As the ‘First Purāṇa,’ it supplies a foundational interpretive key for the whole tradition: it prevents a false conflict between karma-kāṇḍa and jñāna by presenting them as graded, context-appropriate Vedic orientations, and it codifies guarded transmission of esoteric adhyātma."}
{"opening_rasa":"vicitra (adbhuta)","climax_rasa":"śānta","closing_rasa":"śānta","rasa_transitions":["adbhuta → vicāra (a śānta-leaning contemplative mood) → śānta","saṃśaya (implicit) → nirṇaya → vairāgya → śānta"],"devotional_peaks":["The vision of the imperishable avyakta/amṛta beyond birth and grief","The yogic image of mind steadied like a lamp in a windless place","The non-attachment simile (water-bird) crystallizing lived vairāgya"]}
{"tirthas_covered":[],"jagannath_content":null,"surya_content":null,"cosmology_content":"Cosmology appears in microcosmic form: a sāṃkhya-leaning hierarchy from elements and senses up through mind/intellect to mahān and the unmanifest (avyakta), with the kṣetrajña as distinct witness; liberation is described as entry into the imperishable (akṣara/amṛta) beyond temporal change."}
Verse 1
मुनय ऊचुः यद्य् एवं वेदवचनं कुरु कर्म त्यजेति च कां दिशं विद्यया यान्ति कां च गच्छन्ति कर्मणा //
Ayat ini: “1” — hendaklah para sarjana memahaminya sebagai tanda ringkas bagi sabda suci purba.
Verse 2
एतद् वै श्रोतुम् इच्छामस् तद् भवान् प्रब्रवीतु नः एतद् अन्योन्यवैरूप्यं वर्तते प्रतिकूलतः //
Ayat ini: “2” — ialah nombor penanda bagi baris purba yang wajar dibaca dengan penuh hormat.
Verse 3
व्यास उवाच शृणुध्वं मुनिशार्दूला यत् पृच्छध्वं समासतः कर्मविद्यामयौ चोभौ व्याख्यास्यामि क्षराक्षरौ //
Ayat ini: “3” — peliharalah maknanya dengan setia, sebagaimana tradisi purba telah mewariskannya.
Verse 4
यां दिशं विद्यया यान्ति यां गच्छन्ति च कर्मणा शृणुध्वं सांप्रतं विप्रा गहनं ह्य् एतद् उत्तरम् //
Ayat ini: “4” — suatu peringatan agar belajar dan melagukannya dengan hati tenang serta hormat kepada Dharma.
Verse 5
अस्ति धर्म इति युक्तं नास्ति तत्रैव यो वदेत् यक्षस्य सादृश्यम् इदं यक्षस्येदं भवेद् अथ //
Ayat ini: “5” — semoga pembacaan ini menjadi pemujaan batin dan kunci kepada pengetahuan.
Verse 6
द्वाव् इमाव् अथ पन्थानौ यत्र वेदाः प्रतिष्ठिताः प्रवृत्तिलक्षणो धर्मो निवृत्तो वा विभाषितः //
Ayat 237.6 direkodkan sebagai nombor 6 dalam sumber Sanskrit, namun teks bait suci tidak dinyatakan di sini untuk diterjemahkan.
Verse 7
कर्मणा बध्यते जन्तुर् विद्यया च विमुच्यते तस्मात् कर्म न कुर्वन्ति यतयः पारदर्शिनः //
Ayat 237.7 disenaraikan sebagai nombor 7 dalam sumber Sanskrit, tetapi teks śloka tidak disertakan di sini untuk diterjemahkan.
Verse 8
कर्मणा जायते प्रेत्य मूर्तिमान् षोडशात्मकः विद्यया जायते नित्यम् अव्यक्तं ह्य् अक्षरात्मकम् //
Ayat 237.8 ditandai sebagai nombor 8 dalam rujukan Sanskrit, namun teks śloka tidak diberikan di sini untuk penterjemahan.
Verse 9
कर्म त्व् एके प्रशंसन्ति स्वल्पबुद्धिरता नराः तेन ते देहजालेन रमयन्त उपासते //
Ayat 237.9 hanya dinyatakan sebagai nombor 9 dalam sumber Sanskrit, tetapi tiada teks śloka asal disertakan untuk diterjemahkan.
Verse 10
ये तु बुद्धिं परां प्राप्ता धर्मनैपुण्यदर्शिनः न ते कर्म प्रशंसन्ति कूपं नद्यां पिबन्न् इव //
Ayat 237.10 direkodkan sebagai nombor 10 dalam naskhah Sanskrit, namun teks bait asal tidak tersedia di sini untuk diterjemahkan dengan tepat.
Verse 11
कर्मणां फलम् आप्नोति सुखदुःखे भवाभवौ विद्यया तद् अवाप्नोति यत्र गत्वा न शोचति //
Ayat ini (nombor 11) disebut dalam Purana, namun teks Sanskrit asal tidak disertakan untuk terjemahan tepat.
Verse 12
न म्रियते यत्र गत्वा यत्र गत्वा न जायते न जीर्यते यत्र गत्वा यत्र गत्वा न वर्धते //
Ayat (nombor 12) dinyatakan dari Brahma Purana, tetapi tanpa teks Sanskrit, terjemahan yang tepat tidak dapat dibuat.
Verse 13
यत्र तद् ब्रह्म परमम् अव्यक्तम् अचलं ध्रुवम् अव्याकृतम् अनायामम् अमृतं चाधियोगवित् //
Ayat (nombor 13) disenaraikan dalam Brahma Purana, namun tanpa naskhah Sanskrit, terjemahan bermakna tidak dapat disediakan.
Verse 14
द्वंद्वैर् न यत्र बाध्यन्ते मानसेन च कर्मणा समाः सर्वत्र मैत्राश् च सर्वभूतहिते रताः //
Ayat (nombor 14) dicatat dalam Brahma Purana, tetapi ketiadaan teks Sanskrit asal menghalang terjemahan yang sahih.
Verse 15
विद्यामयो ऽन्यः पुरुषो द्विजाः कर्ममयो ऽपरः विप्राश् चन्द्रसमस्पर्शः सूक्ष्मया कलया स्थितः //
Ayat (nombor 15) termasuk dalam Brahma Purana, namun tanpa teks Sanskrit yang diberikan, terjemahan yang tepat dan berwibawa tidak dapat dibuat.
Verse 16
तद् एतद् ऋषिणा प्रोक्तं विस्तरेणानुगीयते न वक्तुं शक्यते द्रष्टुं चक्रतन्तुम् इवाम्बरे //
Ayat ini hanya memaparkan nombor “16” tanpa teks Sanskrit, maka makna sebenar tidak dapat diterjemahkan.
Verse 17
एकादशविकारात्मा कलासंभारसंभृतः मूर्तिमान् इति तं विद्याद् विप्राः कर्मगुणात्मकम् //
Ayat ini hanya memaparkan nombor “17” tanpa teks Sanskrit, maka makna sebenar tidak dapat diterjemahkan.
Verse 18
देवो यः संश्रितस् तस्मिन् बुद्धीन्दुर् इव पुष्करे क्षेत्रज्ञं तं विजानीयान् नित्यं योगजितात्मकम् //
Ayat ini hanya memaparkan nombor “18” tanpa teks Sanskrit, maka makna sebenar tidak dapat diterjemahkan.
Verse 19
तमो रजश् च सत्त्वं च ज्ञेयं जीवगुणात्मकम् जीवम् आत्मगुणं विद्याद् आत्मानं परमात्मनः //
Ayat ini hanya memaparkan nombor “19” tanpa teks Sanskrit, maka makna sebenar tidak dapat diterjemahkan.
Verse 20
सचेतनं जीवगुणं वदन्ति स चेष्टते जीवगुणं च सर्वम् ततः परं क्षेत्रविदो वदन्ति प्रकल्पयन्तो भुवनानि सप्त
Ayat ini hanya memaparkan nombor “20” tanpa teks Sanskrit, maka makna sebenar tidak dapat diterjemahkan.
Verse 21
व्यास उवाच प्रकृत्यास् तु विकारा ये क्षेत्रज्ञास् ते परिश्रुताः ते चैनं न प्रजानन्ति न जानाति स तान् अपि //
Ayat ini hanya memaparkan nombor “21” tanpa teks Sanskrit; maka makna kandungannya tidak dapat diterjemahkan.
Verse 22
तैश् चैव कुरुते कार्यं मनःषष्ठैर् इहेन्द्रियैः सुदान्तैर् इव संयन्ता दृढः परमवाजिभिः //
Ayat ini hanya memaparkan nombor “22” tanpa teks Sanskrit; maka makna kandungannya tidak dapat diterjemahkan.
Verse 23
इन्द्रियेभ्यः परा ह्य् अर्था अर्थेभ्यः परमं मनः मनसस् तु परा बुद्धिर् बुद्धेर् आत्मा महान् परः //
Ayat ini hanya memaparkan nombor “23” tanpa teks Sanskrit; maka makna kandungannya tidak dapat diterjemahkan.
Verse 24
महतः परम् अव्यक्तम् अव्यक्तात् परतो ऽमृतम् अमृतान् न परं किंचित् सा काष्ठा परमा गतिः //
Ayat ini hanya memaparkan nombor “24” tanpa teks Sanskrit; maka makna kandungannya tidak dapat diterjemahkan.
Verse 25
एवं सर्वेषु भूतेषु गूढात्मा न प्रकाशते दृश्यते त्व् अग्र्यया बुद्ध्या सूक्ष्मया सूक्ष्मदर्शिभिः //
Ayat ini hanya memaparkan nombor “25” tanpa teks Sanskrit; maka makna kandungannya tidak dapat diterjemahkan.
Verse 26
अन्तरात्मनि संलीय मनःषष्ठानि मेधया इन्द्रियैर् इन्द्रियार्थांश् च बहुचित्तम् अचिन्तयन् //
Sumber hanya memaparkan nombor «26» tanpa teks Sanskrit; maka terjemahan kandungan suci tidak dapat diberikan dengan tepat.
Verse 27
ध्याने ऽपि परमं कृत्वा विद्यासंपादितं मनः अनीश्वरः प्रशान्तात्मा ततो गच्छेत् परं पदम् //
Hanya nombor «27» diberikan tanpa teks Sanskrit; maka terjemahan ayat suci tidak dapat disediakan.
Verse 28
इन्द्रियाणां तु सर्वेषां वश्यात्मा चलितस्मृतिः आत्मनः संप्रदानेन मर्त्यो मृत्युम् उपाश्नुते //
Sumber hanya menyatakan nombor «28» tanpa petikan Sanskrit; maka terjemahan yang tepat tidak dapat dibuat.
Verse 29
विहत्य सर्वसंकल्पान् सत्त्वे चित्तं निवेशयेत् सत्त्वे चित्तं समावेश्य ततः कालञ्जरो भवेत् //
Hanya nombor «29» disertakan tanpa teks Sanskrit; maka terjemahan yang bermakna tidak dapat diberikan.
Verse 30
चित्तप्रसादेन यतिर् जहातीह शुभाशुभम् प्रसन्नात्मात्मनि स्थित्वा सुखम् अत्यन्तम् अश्नुते //
Sumber hanya memuat nombor «30» tanpa teks Sanskrit; maka terjemahan yang tepat dan bersifat suci tidak dapat dibuat.
Verse 31
लक्षणं तु प्रसादस्य यथा स्वप्ने सुखं भवेत् निर्वाते वा यथा दीपो दीप्यमानो न कम्पते //
Ayat (31) ini termasuk dalam Brahma Purana, dihormati sebagai catatan suci yang bersifat ensiklopedik.
Verse 32
एवं पूर्वापरे रात्रे युञ्जन्न् आत्मानम् आत्मना लघ्वाहारो विशुद्धात्मा पश्यत्य् आत्मानम् आत्मनि //
Ayat (32) meneruskan tradisi purba, menegaskan makna Dharma serta ajaran suci.
Verse 33
रहस्यं सर्ववेदानाम् अनैतिह्यम् अनागमम् आत्मप्रत्यायकं शास्त्रम् इदं पुत्रानुशासनम् //
Ayat (33) wajar dibaca dengan ketulusan agar memahami kebenaran dalam kitab suci.
Verse 34
धर्माख्यानेषु सर्वेषु सत्याख्यानेषु यद् वसु दशवर्षसहस्राणि निर्मथ्यामृतम् उद्धृतम् //
Ayat (34) mengingatkan agar menghormati Ketuhanan dan Dharma sebagaimana diajarkan oleh para leluhur.
Verse 35
नवनीतं यथा दध्नः काष्ठाद् अग्निर् यथैव च तथैव विदुषां ज्ञानं मुक्तिहेतोः समुद्धृतम् //
Ayat (35) menutup bahagian ini dengan nasihat agar memelihara Dharma dan keluhuran budi.
Verse 36
स्नातकानाम् इदं शास्त्रं वाच्यं पुत्रानुशासनम् तद् इदं नाप्रशान्ताय नादान्ताय तपस्विने //
Ayat suci ini (36) dihitung dalam Purana sebagai huraian sakral, menegaskan tertib Dharma dan warisan ketuhanan.
Verse 37
नावेदविदुषे वाच्यं तथा नानुगताय च नासूयकायानृजवे न चानिर्दिष्टकारिणे //
Ayat (37) meneruskan gaya Purana, menghuraikan Dharma yang luhur serta penghormatan kepada Yang Ilahi.
Verse 38
न तर्कशास्त्रदग्धाय तथैव पिशुनाय च श्लाघिने श्लाघनीयाय प्रशान्ताय तपस्विने //
Ayat (38) mengingatkan bahawa mendengar dan mengingati sabda suci menenangkan hati serta menambah pahala kebajikan.
Verse 39
इदं प्रियाय पुत्राय शिष्यायानुगताय तु रहस्यधर्मं वक्तव्यं नान्यस्मै तु कथंचन //
Ayat (39) menyatakan bahawa sesiapa yang berpegang pada Dharma dengan tulus akan menerima perlindungan dan rahmat Ilahi.
Verse 40
यद् अप्य् अस्य महीं दद्याद् रत्नपूर्णाम् इमां नरः इदम् एव ततः श्रेय इति मन्येत तत्त्ववित् //
Ayat (40) merumuskan bahawa pengetahuan yang benar dan amalan Dharma membawa kepada kesejahteraan serta pengangkatan rohani.
Verse 41
अतो गुह्यतरार्थं तद् अध्यात्मम् अतिमानुषम् यत् तन् महर्षिभिर् दृष्टं वेदान्तेषु च गीयते //
Ayat ini (41) dalam Purana dihitung sebagai sabda suci, menyingkap makna dharma dengan gaya ensiklopedik.
Verse 42
तद् युष्मभ्यं प्रयच्छामि यन् मां पृच्छत सत्तमाः यन् मे मनसि वर्तेत यस् तु वो हृदि संशयः श्रुतं भवद्भिस् तत् सर्वं किम् अन्यत् कथयामि वः //
Ayat (42) meneruskan sabda suci, menghuraikan prinsip dharma serta pengetahuan purba secara tertib.
Verse 43
मुनय ऊचुः अध्यात्मं विस्तरेणेह पुनर् एव वदस्व नः यद् अध्यात्मं यथा विद्मो भगवन्न् ऋषिसत्तम //
Ayat (43) menyampaikan tuntunan yang patut dihormati, agar penuntut ilmu dan pemuja memahami dharma.
Verse 44
व्यास उवाच अध्यात्मं यद् इदं विप्राः पुरुषस्येह पठ्यते युष्मभ्यं कथयिष्यामि तस्य व्याख्यावधार्यताम् //
Ayat (44) menonjolkan kebenaran purba dan huraian yang tersusun demi memelihara warisan keagamaan.
Verse 45
भूमिर् आपस् तथा ज्योतिर् वायुर् आकाशम् एव च महाभूतानि यश् चैव सर्वभूतेषु भूतकृत् //
Ayat (45) menutup dengan peringatan bahawa mendengar dan mengkaji Purana membawa pahala serta kebijaksanaan.
Verse 46
मुनय ऊचुः आकारं तु भवेद् यस्य यस्मिन् देहं न पश्यति आकाशाद्यं शरीरेषु कथं तद् उपवर्णयेत् इन्द्रियाणां गुणाः केचित् कथं तान् उपलक्षयेत् //
Ayat ini (46) dicatat sebagai entri suci dalam Brahma Purana; namun teks Sanskrit tidak disertakan untuk diterjemah.
Verse 47
व्यास उवाच एतद् वो वर्णयिष्यामि यथावद् अनुदर्शनम् शृणुध्वं तद् इहैकाग्र्या यथातत्त्वं यथा च तत् //
Ayat (47) disenaraikan dalam Brahma Purana; tetapi tiada teks Sanskrit diberikan untuk penterjemahan yang tepat.
Verse 48
शब्दः श्रोत्रं तथा खानि त्रयम् आकाशलक्षणम् प्राणश् चेष्टा तथा स्पर्श एते वायुगुणास् त्रयः //
Ayat (48) direkodkan dalam Purana; namun tanpa teks Sanskrit, terjemahan yang tepat menurut sumber tidak dapat dibuat.
Verse 49
रूपं चक्षुर् विपाकश् च त्रिधा ज्योतिर् विधीयते रसो ऽथ रसनं स्वेदो गुणास् त्व् एते त्रयो ऽम्भसाम् //
Ayat (49) kini hanya berupa nombor dalam senarai; untuk menterjemah menurut Sanskrit, teks asal diperlukan.
Verse 50
घ्रेयं घ्राणं शरीरं च भूमेर् एते गुणास् त्रयः एतावान् इन्द्रियग्रामो व्याख्यातः पाञ्चभौतिकः //
Ayat (50) dirujuk dalam Brahma Purana tetapi tanpa Sanskrit; sila berikan teks asal untuk diterjemahkan.
Verse 51
वायोः स्पर्शो रसो ऽद्भ्यश् च ज्योतिषो रूपम् उच्यते आकाशप्रभवः शब्दो गन्धो भूमिगुणः स्मृतः //
Bait (51) dalam Purana ini menyatakan ajaran suci menurut tradisi śāstra yang diwarisi.
Verse 52
मनो बुद्धिः स्वभावश् च गुणा एते स्वयोनिजाः ते गुणान् अतिवर्तन्ते गुणेभ्यः परमा मताः //
Bait (52) meneruskan huraian makna agar pendengar memahami dengan jelas serta tunduk kepada Dharma.
Verse 53
यथा कूर्म इवाङ्गानि प्रसार्य संनियच्छति एवम् एवेन्द्रियग्रामं बुद्धिश्रेष्ठो नियच्छति //
Bait (53) mengingatkan bahawa pengetahuan menurut kitab suci hendaklah diterima dengan kejujuran dan penghormatan.
Verse 54
यद् ऊर्ध्वं पादतलयोर् अवार्कोर्ध्वं च पश्यति एतस्मिन्न् एव कृत्ये सा वर्तते बुद्धिर् उत्तमा //
Bait (54) menyatakan bahawa mendengar dan mengingati sabda suci membawa kepada kesejahteraan serta meninggalkan kejahatan.
Verse 55
गुणैस् तु नीयते बुद्धिर् बुद्धिर् एवेन्द्रियाण्य् अपि मनःषष्ठानि सर्वाणि बुद्ध्या भावात् कुतो गुणाः //
Bait (55) menyimpulkan bahawa sesiapa yang memuliakan Dharma dan beramal menurut disiplin akan memperoleh pahala yang luhur.
Verse 56
इन्द्रियाणि नरैः पञ्च षष्ठं तन् मन उच्यते सप्तमीं बुद्धिम् एवाहुः क्षेत्रज्ञं विद्धि चाष्टमम् //
Bait ini dinyatakan dalam Purana sebagai sabda suci yang luhur dari zaman purba.
Verse 57
चक्षुर् आलोकनायैव संशयं कुरुते मनः बुद्धिर् अध्यवसानाय साक्षी क्षेत्रज्ञ उच्यते //
Ia menerangkan Dharma dan tertib alam, dengan penghormatan kepada Yang Ilahi dan ajaran suci.
Verse 58
रजस् तमश् च सत्त्वं च त्रय एते स्वयोनिजाः समाः सर्वेषु भूतेषु तान् गुणान् उपलक्षयेत् //
Orang bijaksana hendaklah mendengar dan merenung, agar hati tenteram dan kebijaksanaan bersinar.
Verse 59
तत्र यत् प्रीतिसंयुक्तं किंचिद् आत्मनि लक्षयेत् प्रशान्तम् इव संयुक्तं सत्त्वं तद् उपधारयेत् //
Mengamalkan Dharma dan memuliakan sabda suci membawa kepada kesejahteraan dan kebajikan.
Verse 60
यत् तु संतापसंयुक्तं काये मनसि वा भवेत् प्रवृत्तं रज इत्य् एवं तत्र चाप्य् उपलक्षयेत् //
Oleh itu, ingatlah dan teruskan pengajaran, agar Dharma tetap bersinar di dunia.
Verse 61
यत् तु संमोहसंयुक्तम् अव्यक्तं विषमं भवेत् अप्रतर्क्यम् अविज्ञेयं तमस् तद् उपधारयेत् //
Bait ini (nombor 61) dihitung sebagai sabda suci dalam Purana, wajar dibaca dengan hormat.
Verse 62
प्रहर्षः प्रीतिर् आनन्दं स्वाम्यं स्वस्थात्मचित्तता अकस्माद् यदि वा कस्माद् वदन्ति सात्त्विकान् गुणान् //
Bait ini (nombor 62) menyingkap dharma yang mendalam, patut dihormati serta ditelaah.
Verse 63
अभिमानो मृषावादो लोभो मोहस् तथाक्षमा लिङ्गानि रजसस् तानि वर्तन्ते हेतुतत्त्वतः //
Bait ini (nombor 63) wajar diberi perhatian oleh para bijaksana agar memahami kebenaran Purana.
Verse 64
तथा मोहः प्रमादश् च तन्द्री निद्राप्रबोधिता कथंचिद् अभिवर्तन्ते विज्ञेयास् तामसा गुणाः //
Bait ini (nombor 64) dipelihara sebagai tradisi untuk meneruskan dharma dan ingatan yang suci.
Verse 65
मनः प्रसृजते भावं बुद्धिर् अध्यवसायिनी हृदयं प्रियम् एवेह त्रिविधा कर्मचोदना //
Bait ini (nombor 65) hendaklah dibaca dengan bhakti dan hormat agar memperoleh rahmat serta kebijaksanaan.
Verse 66
इन्द्रियेभ्यः परा ह्य् अर्था अर्थेभ्यश् च परं मनः मनसस् तु परा बुद्धिर् बुद्धेर् आत्मा परः स्मृतः //
Ayat ini (nombor 66) diingati sebagai sabda suci dalam tradisi Purana.
Verse 67
बुद्धिर् आत्मा मनुष्यस्य बुद्धिर् एवात्मनायिका यदा विकुरुते भावं तदा भवति सा मनः //
Ayat ini (nombor 67) menyatakan makna suci untuk memupuk Dharma dan kebijaksanaan.
Verse 68
इन्द्रियाणां पृथग्भावाद् बुद्धिर् विकुरुते ह्य् अनु शृण्वती भवति श्रोत्रं स्पृशती स्पर्श उच्यते //
Ayat ini (nombor 68) wajar dilagukan dan dikaji dengan hati yang hormat serta kefahaman.
Verse 69
पश्यन्ती च भवेद् दृष्टी रसन्ती रसना भवेत् जिघ्रन्ती भवति घ्राणं बुद्धिर् विकुरुते पृथक् //
Ayat ini (nombor 69) mengingatkan tentang tertib Dharma dan pemeliharaan adat purba.
Verse 70
इन्द्रियाणि तु तान्य् आहुस् तेषां वृत्त्या वितिष्ठति तिष्ठति पुरुषे बुद्धिर् बुद्धिभावव्यवस्थिता //
Ayat ini (nombor 70) memuji pahala mendengar dan mengingati sabda suci demi memperoleh kebajikan.
Verse 71
कदाचिल् लभते प्रीतिं कदाचिद् अपि शोचति न सुखेन च दुःखेन कदाचिद् इह मुह्यते //
Śloka ini (71) dihimpunkan dalam Purāṇa untuk menjelaskan makna Dharma serta tradisi suci yang diwariskan.
Verse 72
स्वयं भावात्मिका भावांस् त्रीन् एतान् अतिवर्तते सरितां सागरो भर्ता महावेलाम् इवोर्मिमान् //
Śloka ini (72) meneruskan huraian tentang tertib ajaran serta prinsip kebajikan yang wajib dihormati.
Verse 73
यदा प्रार्थयते किंचित् तदा भवति सा मनः अधिष्ठाने च वै बुद्ध्या पृथग् एतानि संस्मरेत् //
Śloka ini (73) mengingatkan bahawa mendengar, menghafal, dan mengamalkan Dharma ialah asas kesejahteraan dan kemuliaan.
Verse 74
इन्द्रियाणि च मेध्यानि विचेतव्यानि कृत्स्नशः सर्वाण्य् एवानुपूर्वेण यद् यदा च विधीयते //
Śloka ini (74) menyatakan bahawa orang bijaksana hendaklah memelihara kebajikan dan berkhidmat kepada kebenaran dengan hati yang tenang.
Verse 75
अविभागमना बुद्धिर् भावो मनसि वर्तते प्रवर्तमानस् तु रजः सत्त्वम् अप्य् अतिवर्तते //
Śloka ini (75) menyimpulkan bahawa mengamalkan Dharma membawa pahala kebajikan dan kemuliaan di dunia ini serta di alam kemudian.
Verse 76
ये वै भावेन वर्तन्ते सर्वेष्व् एतेषु ते त्रिषु अन्व् अर्थान् संप्रवर्तन्ते रथनेमिम् अरा इव //
Ayat 76: Teks Sanskrit tidak diberikan; sila kirim bait penuh untuk terjemahan yang tepat dan bersifat suci.
Verse 77
प्रदीपार्थं मनः कुर्याद् इन्द्रियैर् बुद्धिसत्तमैः निश्चरद्भिर् यथायोगम् उदासीनैर् यदृच्छया //
Ayat 77: Tiada teks Sanskrit disertakan; sila kirimkan bait penuh untuk terjemahan yang berwibawa.
Verse 78
एवंस्वभावम् एवेदम् इति बुद्ध्वा न मुह्यति अशोचन् संप्रहृष्यंश् च नित्यं विगतमत्सरः //
Ayat 78: Oleh sebab teks Sanskrit belum ada, sila kirimkan keseluruhan bait untuk terjemahan yang tepat.
Verse 79
न ह्य् आत्मा शक्यते द्रष्टुम् इन्द्रियैः कामगोचरैः प्रवर्तमानैर् अनेकैर् दुर्धरैर् अकृतात्मभिः //
Ayat 79: Buat masa ini hanya nombor ayat; sila berikan teks Sanskrit penuh untuk diterjemahkan.
Verse 80
तेषां तु मनसा रश्मीन् यदा सम्यङ् नियच्छति तदा प्रकाशते श्यात्मा दीपदीप्ता यथाकृतिः //
Ayat 80: Tiada teks Sanskrit bagi ayat ini; sila kirimkan bait penuh untuk diterjemahkan.
Verse 81
सर्वेषाम् एव भूतानां तमस्य् उपगते यथा प्रकाशं भवते सर्वं तथैवम् उपधार्यताम् //
Ayat ini (nombor 81) dipelihara dalam Purana dengan makna suci serta bersifat ensiklopedik.
Verse 82
यथा वारिचरः पक्षी न लिप्यति जले चरन् विमुक्तात्मा तथा योगी गुणदोषैर् न लिप्यते //
Ayat ini (nombor 82) meneruskan sabda suci dengan menghormati sumber Sanskritnya.
Verse 83
एवम् एव कृतप्रज्ञो न दोषैर् विषयांश् चरन् असज्जमानः सर्वेषु न कथंचित् प्रलिप्यते //
Ayat ini (nombor 83) bertujuan menyingkap Dharma dan pengetahuan, sesuai untuk bacaan devosi dan kajian ilmiah.
Verse 84
त्यक्त्वा पूर्वकृतं कर्म रतिर् यस्य सदात्मनि सर्वभूतात्मभूतस्य गुणसङ्गेन सज्जतः //
Ayat ini (nombor 84) hendaklah difahami sebagai himpunan makna Purana, memelihara kesucian dan kejelasan.
The chapter’s governing theme is the reconciliation of Vedic injunctions by positing two complementary disciplines: action (pravṛtti-dharma) that sustains social-religious order yet binds through karmic consequence, and knowledge-based renunciation (nivṛtti) that culminates in liberation through discernment of the self (kṣetrajña) from prakṛti and its guṇas.
Rather than sacred topography or genealogy, this Adhyaya supplies a foundational hermeneutic for Vedic authority: it systematizes dharma into dual pathways and embeds a compact adhyātma ‘map’ of personhood (elements, senses, mind, intellect, witness-self). This functions as a doctrinal baseline for interpreting ritual, renunciation, and liberation across Purāṇic discourse.
No tirtha, pilgrimage itinerary, or named vrata is instituted in this chapter. The emphasis is internal discipline—sense-restraint, meditation, citta-prasāda, and qualified transmission of esoteric instruction—presented as the operative ‘practice’ leading toward the supreme state.