श्वेतमुनिना कालस्य निग्रहः (मृत्युञ्जय-भक्ति-प्रसादः)
तं प्राह च महादेवं कालं सम्प्रेक्ष्य वै दृशा नेत्रेण बाष्पमिश्रेण संभ्रान्तेन समाकुलः
taṃ prāha ca mahādevaṃ kālaṃ samprekṣya vai dṛśā netreṇa bāṣpamiśreṇa saṃbhrāntena samākulaḥ
Le voyant, Mahādeva se tenant comme Kāla (le Temps), il s’adressa à Lui, le regard fixé sur le Seigneur ; les yeux mêlés de larmes, tout son être tremblait, égaré et accablé.
Narrator (Suta Goswami) describing an internal dialogue; the immediate speaker is an unnamed devotee/being who begins to address Mahadeva as Kala