राहोर्विमुक्तं विमल॑ समग्रं चन्द्र यथैवा भ्युदितं तथैव । धर्मराजको युद्धस्थलमें आया हुआ देख समस्त प्राणी बड़ी प्रसन्नताके साथ उनका अभिनन्दन करने लगे। ठीक उसी तरह, जैसे राहुके ग्रहणसे छूटे हुए निर्मल एवं सम्पूर्ण चन्द्रमाको उदित देख सब लोग बड़े प्रसन्न होते हैं ।। दृष्टवा तु मुख्यावथ युध्यमानौ दिदृक्षव: शूरवरावरिघ्नौ
sañjaya uvāca | rāhor vimuktaṁ vimalaṁ samagraṁ candraḥ yathaivābhyuditaṁ tathaiva | dharmarājaṁ tu yuddhasthale āyātaṁ dṛṣṭvā samastāḥ prāṇinaḥ mahā-prasannatāyāḥ saha tam abhinanditum ārabdhāḥ | tathaiva yathā rāhu-grahaṇāt muktaṁ nirmalaṁ pūrṇaṁ candramasam uditaṁ dṛṣṭvā sarve janāḥ prasannā bhavanti || dṛṣṭvā tu mukhyāv atha yudhyamānau didṛkṣavaḥ śūra-varāvari-ghnau ||
Sañjaya said: “Just as the spotless, full moon, released from Rahu’s eclipse, rises again in its complete radiance, so too, when the righteous king (Yudhiṣṭhira) was seen arriving on the battlefield, all beings rejoiced and greeted him with glad acclaim. And seeing those two foremost heroes engaged in combat—destroyers of enemy champions—people, eager to witness, gathered their attention upon them.”
संजय उवाच