क्वचित्कंटकभिन्नांगी मुक्तकेशी भयातुरा । क्वचिद्व्याघ्रस्वनैर्भीता क्वचिद्व्यालैरनुद्रुता
kvacitkaṃṭakabhinnāṃgī muktakeśī bhayāturā | kvacidvyāghrasvanairbhītā kvacidvyālairanudrutā
کبھی کانٹوں سے اس کے اعضا زخمی ہوئے اور خوف سے بال کھل گئے؛ کبھی وہ شیروں کی دھاڑ سے دہل گئی، اور کبھی سانپوں اور جنگلی درندوں نے اسے دوڑایا۔
Narrator (likely the Purāṇic storyteller; exact speaker not in snippet)
Scene: कण्टक-विदीर्णाङ्गी, मुक्तकेशी, भयातुरा स्त्री घोर-वनमध्ये धावति; दूरात् व्याघ्र-गर्जनं, समीपे सर्प-आकृतयः।
Worldly refuge is fragile; in terror and instability, dharma and inner steadiness become the true shelter.
No tīrtha is mentioned; the verse depicts a frightening wilderness.
None.