Previous Verse
Next Verse

Shloka 107

देवैर्विष्णोः शरणागमनम्—शिवलिङ्गस्थापनं, शिवसहस्रनामस्तवः, सुदर्शनचक्रप्रदानं च

मुखानिलः सुनिष्पन्नः सुरभिः शिशिरात्मकः वसंतो माधवो ग्रीष्मो नभस्यो बीजवाहनः

mukhānilaḥ suniṣpannaḥ surabhiḥ śiśirātmakaḥ vasaṃto mādhavo grīṣmo nabhasyo bījavāhanaḥ

அவரே முகானிலன்—வாயிலிருந்து ஓடும் உயிர்க்காற்று; சுநிஷ்பன்னன்—முழுமையாக வெளிப்பட்டவன்; சுரபி—மணமிக்கவன்; சிசிராத்மகன்—குளிர்ச்சித் தன்மை உடையவன். அவரே வசந்தம், மாதவம், கிரீஷ்மம், நபஸ்யம் (மழைக்காலம்) மற்றும் பீஜவாஹனன்—எல்லா உயிர்களிலும் படைப்புச் சக்தியின் விதையைத் தாங்குபவன்।

mukhānilaḥthe mouth-breath, vital wind issuing from the mouth
mukhānilaḥ:
suniṣpannaḥperfectly accomplished, fully manifested
suniṣpannaḥ:
surabhiḥfragrant, sweet-smelling, delightful
surabhiḥ:
śiśirātmakaḥof a cool/dewy nature, embodying winter-coolness
śiśirātmakaḥ:
vasaṃtaḥSpring personified
vasaṃtaḥ:
mādhavaḥMādhava (month/season of Madhu
mādhavaḥ:
grīṣmaḥSummer personified
grīṣmaḥ:
nabhasyaḥNabhasya (rainy-season month/season
nabhasyaḥ:
bījavāhanaḥbearer/carrier of seed, sustainer of generative potency
bījavāhanaḥ:

Suta Goswami (transmitting a Shiva Sahasranama section within the Linga Purana narrative)