Previous Verse
Next Verse

Shloka 17

अविमुक्तक्षेत्रमाहात्म्य — काशी-वाराणसी में मोक्ष, लिङ्ग-तीर्थ-मानचित्र, और उपासना-विधि

प्रवृत्तनृत्तानुगताप्सरोगणं प्रहृष्टनानाविधपक्षिसेवितम् प्रनृत्तहारीतकुलोपनादितं मृगेन्द्रनादाकुलमत्तमानसैः

pravṛttanṛttānugatāpsarogaṇaṃ prahṛṣṭanānāvidhapakṣisevitam pranṛttahārītakulopanāditaṃ mṛgendranādākulamattamānasaiḥ

அங்கே முன்னேறிச் செல்லும் நடனத்தைத் தொடர்ந்து அப்சரக் கூட்டங்கள் மகிழ்ந்து ஆடின; பலவகைப் பறவைகள் களிப்புடன் அந்த இடத்தைச் சூழ்ந்து உலாவின. ஆடும் பச்சைக் கிளிகளின் ஒலியால் அது முழங்கியது; சிங்கநாதத்தின் ஆரவாரத்தால் அனைவரின் மனமும் மயக்கமடைந்தது—இத்தகைய அதிசய-ஆனந்த வெளியில் பாசு ஆன்மாவின் பாசங்கள் தளர்ந்து, அது பதி ஆகிய சிவபெருமானை நோக்கி உள்ள்முகமாகிறது।

pravṛttaset in motion, proceeding
pravṛtta:
nṛttadance
nṛtta:
anugatafollowing, accompanying
anugata:
apsarogaṇamhosts of Apsarases
apsarogaṇam:
prahṛṣṭadelighted, exhilarated
prahṛṣṭa:
nānā-vidhaof many kinds
nānā-vidha:
pakṣibird
pakṣi:
sevitamfrequented, inhabited
sevitam:
pranṛttadancing, actively moving
pranṛtta:
hārīta-kulaflocks of green parrots
hārīta-kula:
upanāditammade to resound, filled with sound
upanāditam:
mṛga-indralord of beasts (lion)
mṛga-indra:
nādaroar, sound
nāda:
ākulatumultuous, filled, agitated
ākula:
mattaintoxicated, enraptured
matta:
mānasaiḥby minds (of beings present)
mānasaiḥ:

Suta Goswami (narrating to the sages of Naimisharanya)