Previous Verse
Next Verse

Shloka 4

श्वेतमुनिना कालस्य निग्रहः (मृत्युञ्जय-भक्ति-प्रसादः)

नेतुं संचिन्त्य विप्रेन्द्राः सान्निध्यमकरोन्मुनेः श्वेतो ऽपि दृष्ट्वा तं कालं कालप्राप्तो ऽपि शङ्करम्

netuṃ saṃcintya viprendrāḥ sānnidhyamakaronmuneḥ śveto 'pi dṛṣṭvā taṃ kālaṃ kālaprāpto 'pi śaṅkaram

ஓ விப்ரேந்திரர்களே, அவனை அழைத்துச் செல்ல எண்ணி காலன் முனிவரின் அருகில் நெருங்கி நின்றான். ஷ்வேதனும் அந்தக் காலனைப் பார்த்து—தன் நேரம் வந்திருந்தாலும்—சங்கரனிடமே மனத்தைச் செலுத்தினான்.

netumto lead/take (him)
netum:
saṃcintyahaving deliberated
saṃcintya:
vipra-indrāḥforemost among the Brahmins/sages
vipra-indrāḥ:
sānnidhyamproximity/close presence
sānnidhyam:
akaronmade/arranged
akaron:
muneḥof the sage
muneḥ:
śvetaḥ apieven Śveta
śvetaḥ api:
dṛṣṭvāhaving seen
dṛṣṭvā:
tamthat
tam:
kālamTime/destiny (Kāla)
kālam:
kāla-prāptaḥ apieven though the destined time had arrived (for him)
kāla-prāptaḥ api:
śaṅkaramŚaṅkara (Śiva)
śaṅkaram:

Suta Goswami (narrating to the sages of Naimiṣāraṇya)