Previous Verse
Next Verse

Shloka 2

श्वेतमुनिना कालस्य निग्रहः (मृत्युञ्जय-भक्ति-प्रसादः)

पितामह उवाच श्वेतो नाम मुनिः श्रीमान् गतायुर्गिरिगह्वरे सक्तो ह्यभ्यर्च्य यद्भक्त्या तुष्टाव च महेश्वरम्

pitāmaha uvāca śveto nāma muniḥ śrīmān gatāyurgirigahvare sakto hyabhyarcya yadbhaktyā tuṣṭāva ca maheśvaram

பிதாமஹன் (பிரம்மா) கூறினார்—ஷ்வேதன் என்னும் ஒரு சிறப்புமிக்க முனிவர் இருந்தார்; முதுமை அடைந்து மலைக் குகையில் தியானநிலையாய் இருந்தார். பக்தியுடன் அர்ச்சித்து மகேஸ்வரனைப் போற்றி அவரை மகிழ்வித்தார்.

पितामहःPitāmaha (Brahmā, the Grandfather)
पितामहः:
उवाचsaid
उवाच:
श्वेतःŚveta
श्वेतः:
नामnamed
नाम:
मुनिःsage
मुनिः:
श्रीमान्illustrious, blessed with splendour
श्रीमान्:
गतायुḥadvanced in age, having lived long
गतायुḥ:
गिरिगह्वरेin a mountain cave/cleft
गिरिगह्वरे:
सक्तःattached, absorbed
सक्तः:
हिindeed
हि:
अभ्यर्च्यhaving worshipped (with reverence)
अभ्यर्च्य:
यद्भक्त्याwith that devotion/through whose devotion
यद्भक्त्या:
तुष्टावhe praised, extolled
तुष्टाव:
and
:
महेश्वरम्Maheśvara (Śiva, the Supreme Lord).
महेश्वरम्:

Pitāmaha (Brahmā)