मार्गं त्यक्त्वा गतोऽरण्यं नरो विध्येत कण्टकैः । बलार्द्धिस्येत वा हिंस्रैर्यदा त्यक्तसमा गमः
mārgaṃ tyaktvā gato'raṇyaṃ naro vidhyeta kaṇṭakaiḥ | balārddhisyeta vā hiṃsrairyadā tyaktasamā gamaḥ
လမ်းကြောင်းကို စွန့်ပြီး တောထဲသို့ သွားသော ယောက်ျားသည် ဆူးများဖြင့် ထိုးဖောက်ခံရ သို့မဟုတ် ရက်စက်သော တိရစ္ဆာန်များက ဆွဲဖြဲတတ်သည်; ထိုနည်းတူ သင့်တော်သော မိတ်သဟာယ (သတ္သင်္ဂ) ကို စွန့်လျှင်။
Sumedhā
Leaving the dharmic path and proper association leads to inevitable harm, just as straying into wilderness invites danger.
No site is praised; the forest is used as a moral metaphor.
None; it advises satsaṅga and staying on the dharmic ‘path’.