Previous Verse
Next Verse

Shloka 19

लङ्कादर्शनम्

Viewing Laṅkā and its Forest-Gardens

शिखरंतत्त्रिकूटस्यप्रांशुचैकंदिविस्पृशम् ।समन्तात्पुष्पसंञ्छन्नंमहारजतसन्निभम् ।।6.39.18।।शतयोजनविस्तीर्णंविमलंचारुदर्शनम् ।श्लक्ष्णंश्रीमन्महच्छैवदुष्प्रापंशकुनैरपि ।।6.39.19।।मनसाऽपिदुरारोहंकिंपुनःकर्मणाजनैः ।

śikharaṃ tat trikūṭasya prāṃśu caikaṃ divispṛśam |

samantāt puṣpa-saṃchannaṃ mahārajata-sannibham ||6.39.18||

śatayojana-vistīrṇaṃ vimalaṃ cāru-darśanam |

ślakṣṇaṃ śrīman mahac caiva duṣprāpaṃ śakunair api ||6.39.19||

manasā 'pi durārohaṃ kiṃ punaḥ karmaṇā janaiḥ |

Puncak tunggal Trikūṭa itu menjulang seakan menyentuh langit, di sekelilingnya berselimut bunga dan berkilau laksana perak murni. Terbentang seratus yojana, suci, indah dipandang, licin dan gemilang; sukar dicapai bahkan oleh burung—sukar didaki walau dalam fikiran, apatah lagi dengan usaha manusia.

śata-yojana-vistīrṇamspread over a hundred yojanas
śata-yojana-vistīrṇam:
Viśeṣaṇa (विशेषण)
TypeAdjective
Rootśata (प्रातिपदिक) + yojana (प्रातिपदिक) + vistīrṇa (कृदन्त, √stṛ)
Formनपुंसकलिङ्ग, प्रथमा/द्वितीया एकवचन; कृदन्त-भूतकृदन्त (क्त), √stṛ (स्तृ) → विस्तीर्ण; समासः षष्ठी/कर्मधारय-प्रायः (शतयोजनानां विस्तीर्णम्)
vimalampure, spotless
vimalam:
Viśeṣaṇa (विशेषण)
TypeAdjective
Rootvimala (प्रातिपदिक)
Formनपुंसकलिङ्ग, प्रथमा/द्वितीया एकवचन
cāru-darśanambeautiful to behold
cāru-darśanam:
Viśeṣaṇa (विशेषण)
TypeAdjective
Rootcāru (प्रातिपदिक) + darśana (प्रातिपदिक)
Formनपुंसकलिङ्ग, प्रथमा/द्वितीया एकवचन; कर्मधारयः (चारुं दर्शनं यस्य तत्/चारुदर्शनम्)
ślakṣṇamsmooth
ślakṣṇam:
Viśeṣaṇa (विशेषण)
TypeAdjective
Rootślakṣṇa (प्रातिपदिक)
Formनपुंसकलिङ्ग, प्रथमा/द्वितीया एकवचन
śrīmatsplendid, glorious
śrīmat:
Viśeṣaṇa (विशेषण)
TypeAdjective
Rootśrīmat (प्रातिपदिक)
Formनपुंसकलिङ्ग, प्रथमा/द्वितीया एकवचन; मतुप्-प्रत्ययान्त (श्री + मतुप्)
mahatgreat, huge
mahat:
Viśeṣaṇa (विशेषण)
TypeAdjective
Rootmahat (प्रातिपदिक)
Formनपुंसकलिङ्ग, प्रथमा/द्वितीया एकवचन
caand
ca:
Sambandha (सम्बन्ध/समुच्चय)
TypeIndeclinable
Rootca (अव्यय)
Formसमुच्चय-अव्यय (conjunction)
evaindeed, even
eva:
Sambandha (सम्बन्ध)
TypeIndeclinable
Rooteva (अव्यय)
Formअवधारण-अव्यय (particle of emphasis)
duṣprāpamhard to reach
duṣprāpam:
Viśeṣaṇa (विशेषण)
TypeAdjective
Rootduṣ- (उपसर्ग) + prāpya/prāpa (कृदन्त, √āp/√prāp)
Formनपुंसकलिङ्ग, प्रथमा/द्वितीया एकवचन; कृदन्त-योग्यतार्थक (दुष् + प्राप्य/प्राप) = दुष्प्राप (hard-to-attain)
śakunaiḥby birds
śakunaiḥ:
Karaṇa (करण)
TypeNoun
Rootśakuni (प्रातिपदिक)
Formपुंलिङ्ग, तृतीया बहुवचन (instrumental plural)
apieven
api:
Sambandha (सम्बन्ध)
TypeIndeclinable
Rootapi (अव्यय)
Formसम्भावना/अपि-कारक अव्यय (particle: even/also)
manasāby mind, in thought
manasā:
Karaṇa (करण)
TypeNoun
Rootmanas (प्रातिपदिक)
Formनपुंसकलिङ्ग, तृतीया एकवचन (instrumental singular)
apieven
api:
Sambandha (सम्बन्ध)
TypeIndeclinable
Rootapi (अव्यय)
Formसम्भावना/अपि-कारक अव्यय (particle: even)
durārohamdifficult to ascend
durāroham:
Viśeṣaṇa (विशेषण)
TypeAdjective
Rootdur- (उपसर्ग) + āroha (प्रातिपदिक/कृदन्त from √ruh)
Formनपुंसकलिङ्ग, प्रथमा/द्वितीया एकवचन; दुर्गमत्वार्थक (दुर् + आरोह)
kimhow? what then?
kim:
Sambandha (सम्बन्ध)
TypeIndeclinable
Rootkim (प्रातिपदिक/सर्वनाम)
Formप्रश्न-अव्यय (interrogative particle)
punaḥthen, moreover
punaḥ:
Sambandha (सम्बन्ध)
TypeIndeclinable
Rootpunaḥ (अव्यय)
Formपुनरुक्ति/पुनः-अव्यय (adverb: again; here: 'then/indeed')
karmaṇāby action, physically
karmaṇā:
Karaṇa (करण)
TypeNoun
Rootkarman (प्रातिपदिक)
Formनपुंसकलिङ्ग, तृतीया एकवचन (instrumental singular)
janaiḥby people
janaiḥ:
Karaṇa (करण)
TypeNoun
Rootjana (प्रातिपदिक)
Formपुंलिङ्ग, तृतीया बहुवचन (instrumental plural)

Trikuta peak was fully covered with flowers, sparkled with gold, spread over a hundred yojanas, beautiful to look at, splendid and smooth. It is difficult even for birds to reach, for sages even in thought and difficult to access by any physical action. It is praiseworthy as if touching the sky alone.

T
Trikūṭa

FAQs

The verse frames Laṅkā’s setting with awe: dharma recognizes the difference between outer splendor and inner righteousness—magnificence of place does not justify adharma in its ruler.

The poem pauses to describe Trikūṭa’s immense, radiant, nearly inaccessible peak, establishing the formidable terrain associated with Laṅkā.

Not a personal virtue, but the narrative quality of vismaya (wonder) that prepares the audience for the scale of the conflict and the challenge ahead.