कृपकृपी-जननम्
The Birth of Kṛpa and Kṛpī; Kṛpa’s Attainment of Astras
स्वयंजात: प्रणीतश्न तत्सम: पुत्रिकासुत: । पौनर्भवश्ल कानीन: भगिन्यां यश्ष॒ जायते
svayaṃjātaḥ praṇītaś ca tat-samaḥ putrikā-sutaḥ | paunarbhavaś ca kānīno bhaginyāṃ yaś ca jāyate ||
ໄວສັມປາຍະນະ ກ່າວວ່າ: «ລູກຊາຍທີ່ຊາຍຜູ້ໜຶ່ງໃຫ້ກຳເນີດດ້ວຍຕົນເອງກັບພັນລະຍາທີ່ແຕ່ງງານຖືກຕ້ອງ ເອີ້ນວ່າ ‘Svayaṃjāta’. ຜູ້ທີ່ເອີ້ນວ່າ ‘Praṇīta’ ແມ່ນລູກທີ່ເກີດໃນຄັນຂອງພັນລະຍາຕົນ ໂດຍອາໄສການແຕ່ງຕັ້ງ ຫຼືຄຸນອຸປະຖຳຂອງຊາຍຜູ້ຄວນຄ່າ. ລູກຊາຍຂອງລູກສາວ (putrikā-suta) ກໍຖືກນັບວ່າເທົ່າກັນ (ກັບລູກຂອງຕົນ). ລູກທີ່ເກີດຈາກຍິງທີ່ແຕ່ງງານໃໝ່ ເອີ້ນວ່າ ‘Paunarbhava’. ລູກທີ່ເອີ້ນວ່າ ‘Kānīna’ ແມ່ນລູກທີ່ເກີດຈາກສາວພຣົມຈັນ (ຕາມຂໍ້ຕົກລົງວ່າລູກນັ້ນຈະນັບເປັນລູກຂອງຜູ້ມອບນາງ). ແລະລູກຊາຍທີ່ເກີດຈາກນ້ອງສາວຂອງຕົນ (ຄື ຫຼານຊາຍ) ກໍຖືກນັບຢູ່ໃນຈຳພວກນີ້ດ້ວຍ».
वैशम्पायन उवाच
The verse classifies several socially recognized categories of ‘sons’ and kin treated as sons, indicating how dharma-textual society extended lineage, ritual, and inheritance continuity beyond biological paternity when needed.
Vaiśampāyana is explaining to the listener a traditional enumeration of son-types—biological, appointed/arranged, daughter’s son, son of a remarried woman, maiden-born son under stipulation, and sister’s son—clarifying their recognized status within family and dharma frameworks.