ततः शौचोदकतांबूलदीपारार्तिकशीतलिकापुनः पूजादि निवेद्य यथाशक्त्या स्तुत्वा सुकृतं दुष्कृतं वा क्षमस्वेति प्रोच्य विसर्जयेत् । ततो भूयो नमस्य हेमवस्त्रोपवीतालंकारान् ब्राह्मणाय निवेद्य निर्माल्यं संहृत्यांभसि निक्षिपेत्
tataḥ śaucodakatāṃbūladīpārārtikaśītalikāpunaḥ pūjādi nivedya yathāśaktyā stutvā sukṛtaṃ duṣkṛtaṃ vā kṣamasveti procya visarjayet | tato bhūyo namasya hemavastropavītālaṃkārān brāhmaṇāya nivedya nirmālyaṃ saṃhṛtyāṃbhasi nikṣipet
それから、浄めの水、タンブーラ(檳榔・噛み葉)、灯明、アーラティ、清涼の供物、その他の供養を捧げ—力の及ぶかぎり讃嘆して—「なした善も、なした過ちも、どうかお赦しください」と述べ、作法により結願して退出する。さらに再拝し、金・衣・聖紐(ウパヴィータ)・装身具を一人のブラーフマナに施し、ニルマーリヤ(供物の残り)を集めて水に納める。
Sūta (Lomaharṣaṇa) to the sages (deduced from Māheśvarakhaṇḍa narrative style)
Ritual worship should end with humility—seeking forgiveness for errors—and with dāna (charity) to sanctify the rite.
No single tīrtha is named in this verse; it gives general dharmic procedure for concluding worship (especially Sūrya-oriented rites in this adhyāya).
Offer concluding upacāras (water, lamp, ārati, cooling offerings), perform kṣamāprārthanā, do visarjana, give gifts to a brāhmaṇa, and immerse nirmālya in water.