द्रोणपर्व — अध्याय १६२: प्रातःसंध्यायां युद्धप्रवृत्तिः तथा रजोमेघे संमूढता
“राजन! मैं तुमसे सत्य कहता हूँ कि पाण्डवोंके जीते-जी उनकी सेनाको बलपूर्वक जीतना असम्भव है ।। आत्मार्थ युध्यमानास्ते समर्था: पाण्डुनन्दना: । किमर्थ तव सैन्यानि न हनिष्यन्ति भारत,“भरतनन्दन! पाण्डव शक्तिशाली हैं और अपने लिये युद्ध करते हैं, फिर वे किसलिये तुम्हारी सेनाओंका संहार नहीं करेंगे?
sañjaya uvāca | rājann ahaṃ te satyaṃ bravīmi pāṇḍavānāṃ jīvatsu teṣāṃ senāṃ balāt jetum aśakyaṃ || ātmārthaṃ yudhyamānās te samarthāḥ pāṇḍunandanāḥ | kimarthaṃ tava sainyāni na haniṣyanti bhārata || bharatanandana pāṇḍavāḥ śaktimantaḥ sva-arthāya yudhyante; tataḥ kathaṃ te tava senānāṃ saṃhāraṃ na kariṣyanti ||
Sañjaya said: O King, I tell you the truth: so long as the Pāṇḍavas live, it is impossible to overpower their army by sheer force. Those sons of Pāṇḍu are capable and fight for their own cause; why, then, would they not strike down your forces, O Bhārata?
संजय उवाच