Droṇa-parva Adhyāya 125: Duryodhana’s despair and vow after Jayadratha’s fall (जयद्रथवधे दुर्योधनविलापः)
त्रिभिरेव महा भाग: शरै: संनतपर्वभि: | महाराज! इधर महाभाग सात्यकिने भी झुकी हुई गाँठवाले तीन बाणोंद्वारा दुःशासनकी छातीमें चोट पहुँचायी ।। ततो<स्य वाहान् निशितै: शरैर्जघ्ने महारथ:
sañjaya uvāca |
tribhir eva mahābhāgaḥ śaraiḥ sannatapārva-bhiḥ |
mahārāja! idha mahābhāgaḥ sātyakine bhī jhukī huī gāṁṭhavāle tīn bāṇoṁdvārā duḥśāsanasya chātī meṁ coṭa pahuṁcāyī ||
tato 'sya vāhān niśitaiḥ śarair jaghne mahārathaḥ ||
Sañjaya said: O King, with only three arrows—each with well-bent, knotted joints—the illustrious warrior struck Duḥśāsana on the chest. Thereafter that great chariot-warrior, with keen shafts, began to strike down his horses as well.
संजय उवाच