सुमन्त्रदर्शनम् तथा रामस्य राजदर्शनाय प्रस्थानम्
Sumantra Meets Rama; Rama Departs to See the King
तं वैश्रवणसङ्काशमुपविष्टं स्वलङ्कृतम्।ददर्श सूतः पर्य्यङ्के सौवर्णे सोत्तरच्छदे।।2.16.8।।वराहरुधिराभेण शुचिना च सुगन्धिना।अनुलिप्तं परार्ध्येन चन्दनेन परन्तपम्।।2.16.9।।स्थितया पार्श्वतश्चापि वालव्यजनहस्तया।उपेतं सीतयाभूयश्चित्रया शशिनं यथा।।2.16.10।।
taṃ vaiśravaṇasaṅkāśam upaviṣṭaṃ svalaṅkṛtam | dadarśa sūtaḥ paryaṅke sauvarṇe sottaracchade ||
varāharudhirābheṇa śucinā ca sugandhinā | anuliptaṃ parārdhyena candanena parantapam ||
sthitayā pārśvataś cāpi vālavyajanahastayā | upetaṃ sītayā bhūyaś citrayā śaśinaṃ yathā ||
苏曼特罗看见罗摩,光辉如毗舍罗伐那(俱毗罗),端坐于铺着精美覆毯的金榻之上,华饰庄严。那位降伏仇敌者以珍贵、清净、芬芳、呈深红色的上等檀香膏涂身。又见悉多立于其侧,手执牦牛尾拂扇,使他宛如明月与星宿“奇特罗”(Citrā)相伴。
Always dedicated to the wellbeing of their master, they approached Rama who was in the company of Sita. And informed him:
Dharma is expressed as rājadharma and maryādā: outer splendor is aligned with inner worth—Rama’s disciplined, righteous character is portrayed as naturally worthy of royal honor.
Sumantra enters and beholds Rama seated in royal elegance with Sita attending him, underscoring the auspicious setting before the public movement toward kingship-related events.
Śrī (dignified radiance) joined with self-mastery—Rama’s majesty is presented as the visible sign of his fitness for responsibility.