Śiva-nāmānukīrtana-prastāvaḥ
Prologue to the praise of Śiva and the Upamanyu testimony
उसने कहा--'प्राणनाथ! आप कल्याण और विजय पानेके लिये जाइये। यदुनन्दन! ब्रह्मा
jāmbavaty uvāca— “prāṇanātha! tvaṃ kalyāṇaṃ vijayaṃ ca prāptuṃ gaccha. yadunandana! brahmā śivaḥ kāśyapo nadyaḥ manonukūlā devagaṇāḥ kṣetrāṇy oṣadhayo yajñavāho (mantraḥ) chandāṃsi ṛṣigaṇā yajñaḥ samudro dakṣiṇā stobhaḥ nakṣatrāṇi pitaraḥ grahā devapatnyaḥ devakanyāś ca devamātaraś ca manvantarāṇi gāvaś candramāḥ sūrya indraḥ sāvitrī brahmavidyā ṛtavo varṣāṇi kṣaṇā lava-muhūrta-nimeṣā yugāni ca—ete sarvatra tvāṃ rakṣantu. tvaṃ svamārge nirvighnaṃ yātrāṃ kuru; anagha! tvaṃ satataṃ sāvadhāno bhava.” iti. evaṃ kṛtasvastyayanas tayāhaṃ tato ’bhyanujñāya nṛrendraputrīm pituḥ samīpaṃ narasattamasya mātuś ca devakyāḥ tathā rājña ugrasenasyāpi jagāma. tatra yā sā vidyādhararājakumārī jāmbavatī mayi ārtā prārthayām āsa, tat sarvaṃ tebhyo nyavedayam; tapasāṃ gantum anuśaśāsaṃ ca. gadasya ca balavato balarāmasya ca vidāṃ cakāra; tau ca duḥkhena premṇā ca tadā mām ūcatuḥ— “bhrātaḥ! tava tapasā nirvighnā samāptiḥ syāt.”
阎婆伐蒂说道:“我所敬爱的夫君啊,为求吉祥与胜利,请你启程。噢,雅度族的荣光,愿梵天、湿婆、迦叶、诸河流、心意相顺的诸天、神圣之地、灵药草木、承载祭祀者——诸咒语——以及吠陀韵律、诸仙圣、祭祀本身、大海、祭资(dakṣiṇā)、娑摩歌中的斯托婆(stobha)唱段、星宿、祖灵(Pitṛ)、诸行星、天神之妻、天女与母神、诸摩奴时代(Manvantara)、群牛、月、日、因陀罗、娑毗特丽、梵知(Brahmavidyā)、四时、岁年与一切时量——刹那、瞬息、牟呼尔多、眨眼与诸劫——在一切处护佑你。愿你行路无碍;无瑕者啊,恒常警醒。” 她作完这番祝祷后,我辞别那位公主,前往我高贵的父亲婆苏提婆、母亲提婆姬以及乌格罗塞那王处。我将毗陀耶陀罗公主阎婆伐蒂在悲苦中向我所陈的请求尽数禀告,并求得他们允许我出发修行苦行。我也向伽陀与大力的婆罗罗摩辞行;二人虽满怀忧伤,却以深情对我说道:“兄弟啊,愿你的苦行圆满无碍。”
वासुदेव उवाच
The passage emphasizes auspicious speech and ritual blessing (svastyayana) as ethical support for righteous action: one should proceed toward a difficult duty with divine remembrance, communal goodwill, and constant vigilance (sāvadhāna), seeking protection through alignment with cosmic and Vedic order.
Jāmbavatī offers an extensive protective benediction invoking deities, ritual elements, and cosmic measures of time. After receiving her leave, Vāsudeva (Kṛṣṇa) goes to his parents Vasudeva and Devakī and to King Ugrasena, reports Jāmbavatī’s distressed request, and obtains permission to depart for austerities; he then takes leave of Gada and Balarāma, who wish his tapas to conclude without obstacles.