Udyoga Parva, Adhyāya 72 — Bhīmasena’s counsel on conciliation and Duryodhana’s disposition
पश्यतां कुरुमुख्यानां सर्वेषामेव तत्त्वतः । दानशील मृदुं दान्तं धर्मशीलमनुव्रतम्
paśyatāṃ kurumukhyānāṃ sarveṣām eva tattvataḥ | dānaśīlaṃ mṛduṃ dāntaṃ dharmaśīlam anuvratam, rājan! āpa dānaśīla, komalasvabhāva, mana aur indriyoṃ ko vaśa meṃ rakhanevāle, svabhāvataḥ dharmaparāyaṇa tathā sabake haiṃ, to bhī krūra duryodhanane us samaya pitāmaha bhīṣma, droṇācārya, buddhimān vidura, sādhu, brāhmaṇa, rājā dhṛtarāṣṭra, nagaranivāsī janasamudāya tathā kurukulake sabhī śreṣṭha puruṣoṃke dekhate-dekhate āpako jūe meṃ chalse ṭhag liyā aura apane us kukṛtyake liye vah abatak lajjākā anubhava nahīṃ karatā hai
Sinabi ni Yudhiṣṭhira: “O hari, sa mismong harap ng lahat ng pinakadakila sa angkan ng Kuru—na nakamasid at ganap na batid ang nagaganap—ikaw, bagaman mapagbigay, maamo, may pagpipigil sa sarili, deboto sa dharma at tapat sa iyong mga panata, ay dinaya pa rin nang tuso sa sugal ng mga dice ng malupit na si Duryodhana. At hanggang ngayon, wala pa rin siyang hiya sa masamang gawang iyon, kahit ginawa iyon sa harap ni lolo Bhīṣma, ni Droṇa, ni Vidura na marunong, ng mga banal na tao, ng mga brāhmaṇa, ni Haring Dhṛtarāṣṭra, ng mga mamamayan ng lungsod, at ng lahat ng pinakamahuhusay sa angkan ng Kuru.”
युधिछिर उवाच
Public wrongdoing becomes graver when committed knowingly before elders and the righteous; the verse contrasts the victim’s dharmic virtues (generosity, gentleness, self-control, vow-keeping) with the perpetrator’s deceit and lack of shame, highlighting that shamelessness after a misdeed signals deep moral decline.
Yudhishthira reminds the king that Duryodhana cheated in the dice-game despite the presence of Kuru elders and respected figures like Bhishma, Drona, and Vidura, along with Brahmins and citizens, and he emphasizes that Duryodhana still does not feel ashamed of that act.