Indra’s Brahma-hatyā, Flight from Sin, and Purification by Aśvamedha
अथेज्यमाने पुरुषे सर्वदेवमयात्मनि । अश्वमेधे महेन्द्रेण वितते ब्रह्मवादिभि: ॥ १९ ॥ स वै त्वाष्ट्रवधो भूयानपि पापचयो नृप । नीतस्तेनैव शून्याय नीहार इव भानुना ॥ २० ॥
athejyamāne puruṣe sarva-devamayātmani aśvamedhe mahendreṇa vitate brahma-vādibhiḥ
Pagkaraan, nang isagawa ng mga brahmavadi ang aśvamedha-yajña na pinalawak ni Mahendra, dahil sinamba niya roon ang Kataas-taasang Purusha—ang Sarili na kinasasaklawan ng lahat ng mga diyos—napawi ang mga bunga ng lahat niyang kasalanan. O hari, kahit ang mabigat na kasalanang pagpatay sa anak ni Tvaṣṭā ay agad na naging wala, gaya ng hamog na naglalaho sa pagsikat ng araw.
This verse describes Indra performing the Aśvamedha as worship of the Supreme Person, conducted properly by authoritative brāhmaṇas.
In the narrative, Indra seeks religious atonement and purification after the heavy reactions connected with killing Vṛtrāsura.
Offer one’s actions in devotion to the Supreme Lord—making work, charity, and worship God-centered and guided by genuine spiritual knowledge.