दीर्घायुर्बहुपुत्रश्च शत्रुंपक्षक्षयावहः । एतस्मात्कारणाद्विप्रा अटाख्यः स बभूव ह
dīrghāyurbahuputraśca śatruṃpakṣakṣayāvahaḥ | etasmātkāraṇādviprā aṭākhyaḥ sa babhūva ha
มีอายุยืนยาว มีโอรสมาก และเป็นผู้ทำลายกองกำลังฝ่ายศัตรู—ด้วยเหตุเหล่านี้เอง โอ้พราหมณ์ทั้งหลาย เขาจึงเป็นที่รู้จักแท้จริงด้วยนามว่า ‘อฏะ’
Narrator (contextual)
Type: kshetra
Listener: brāhmaṇāḥ
Scene: Bhaviṣyat-rājā ‘Aṭa’ iti kīrti-yuktaḥ—dīrghāyuḥ, bahuputraḥ; yuddha-dṛśyaṃ śatru-sainyānāṃ kṣayaḥ; pṛṣṭhataḥ dharma-dhvajaḥ, viprāḥ āśīrvādaṃ dadati.
Divine favor in tīrtha narratives manifests as dharmic kingship: longevity, progeny, and protection of the realm.
Aṭeśvara/Hāṭakeśvara-kṣetra is the sacred setting behind the royal epithet and blessings.
None in this verse; it lists fruits and attributes associated with the king.