
Sukta 7.88
Vasiṣṭha
Triṣṭubh
ఈ సంక్షిప్త త్రిష్టుభ్ స్తోత్రంలో వసిష్ఠుడు వరుణుని విశాలుడిగా, ఆరాధనార్హుడిగా, ఋతం (సార్వత్రిక ధర్మ-క్రమం)ను నిలబెట్టువాడిగా, బంధాలను కరుణతో విడిపించువాడిగా అంతరంగంగా స్తుతిస్తాడు. వరుణుడు దర్శికి చూపిన ప్రత్యేక అనుగ్రహాన్ని ఇది స్మరిస్తుంది—అతనిని “పడవలో” ఉంచి, అతనిని ఋషిగా చేసినదాన్ని. చివరికి, పాపబంధాల సంకెళ్లను వరుణుడు సడలించుగాక; ఆదిత్యులు ఆరాధకులను దీర్ఘకాల శ్రేయస్సుతో కాపాడుగాక అని ప్రార్థనతో ముగుస్తుంది.
Mantra 1
प्र शुन्ध्युवं वरुणाय प्रेष्ठां मतिं वसिष्ठ मीळ्हुषे भरस्व । य ईमर्वाञ्चं करते यजत्रं सहस्रामघं वृषणं बृहन्तम् ॥
ఓ వసిష్ఠా, వరుణునికై—ఆ కృపాళు దాతకై—అత్యంత ప్రియమైన, శుద్ధమైన మతి (భావం/చింతన)ను ముందుకు తెమ్ము. అతడే యజ్ఞబలాన్ని మన వైపు తిప్పుతాడు; అతడు యజత్ర (పూజ్యుడు)—సహస్రసంపదలతో, వృషభ (బలవంతుడు), బృహంత (విరాటుడు).
Mantra 2
अधा न्वस्य संदृशं जगन्वानग्नेरनीकं वरुणस्य मंसि । स्वर्यदश्मन्नधिपा उ अन्धोऽभि मा वपुर्दृशये निनीयात् ॥
అప్పుడు నేను అతని దర్శనాన్ని చూడటానికి వెళ్లాను—వరుణుని మనస్సులో స్థితమైన అగ్నియొక్క ముఖాన్ని. సూర్యుడు ఆ శిలపై స్థాపితుడైనప్పుడు, అంధకారం నా రూపాన్ని దర్శనంనుండి లాగి తీసుకుపోకూడదు; నా సత్తా వెలుగువైపు తిరిగి నిలిచి ఉండుగాక.
Mantra 3
आ यद्रुहाव वरुणश्च नावं प्र यत्समुद्रमीरयाव मध्यम् । अधि यदपां स्नुभिश्चराव प्र प्रेङ्ख ईङ्खयावहै शुभे कम् ॥
వరుణుడూ నేనూ పడవపై ఎక్కినప్పుడు, దాని మధ్యభాగంలో సముద్రాన్ని కదిలించినప్పుడు, జలాల ఉబ్బెత్తు ప్రవాహాలపై సంచరించినప్పుడు—అప్పుడు ముందుకు ఊగే ఆసనంపై శుభానందార్థం మేము ఊగి-ఊగి ఉన్నాము.
Mantra 4
वसिष्ठं ह वरुणो नाव्याधादृषिं चकार स्वपा महोभिः । स्तोतारं विप्रः सुदिनत्वे अह्नां यान्नु द्यावस्ततनन्यादुषासः ॥
వరుణుడు నిజంగా వసిష్ఠుణ్ని పడవలో నిలిపి, తన మహత్తర కార్యశక్తులతో అతనిని ఋషి—సుకర్మ—గా చేశాడు. ఆ విప్రుడు స్తోతాగా మారాడు—ప్రకాశవంతమైన దినాల కోసం, ద్యౌ విస్తరింపజేసే విశాలతల కోసం, మరియు నిరంతరం వచ్చుచున్న ఉషస్సుల కోసం.
Mantra 5
क्व त्यानि नौ सख्या बभूवुः सचावहे यदवृकं पुरा चित् । बृहन्तं मानं वरुण स्वधावः सहस्रद्वारं जगमा गृहं ते ॥
ఇప్పుడు మా ఆ పూర్వ సఖ్యాలు ఎక్కడ? మనం ఏకత్వంతో కలిసి నడిచినప్పుడు, ఎంతో ప్రాచీన కాలంలోనే అవృకం—హింసలేని, అనిష్టరహిత—ఆ విశాల్యంలో ప్రవేశించాము. హే వరుణా, స్వధావన్, సహస్రద్వారములైన నీ మహాగృహానికి నేను మళ్లీ వచ్చాను—ఆ విస్తృత ఋత్ (ఋత్) నన్ను స్వీకరించుగాక.
Mantra 6
य आपिर्नित्यो वरुण प्रियः सन्त्वामागांसि कृणवत्सखा ते । मा त एनस्वन्तो यक्षिन्भुजेम यन्धि ष्मा विप्रः स्तुवते वरूथम् ॥
హే వరుణా, నీకు నిత్య ఆపి—అంతరంగుడు—గా, నీకు ప్రియుడుగా ఉన్నవాడు, నీ సఖుడై ఉండి కూడా నీకు వ్యతిరేకంగా అపరాధాలను చేసివుండవచ్చు; హే యజనీయా, మేము పాపఫలాన్ని అనుభవించకూడదు. స్తుతించే విప్రునికి నీవు నిశ్చయంగా రక్షక వరూథాన్ని ప్రసాదించు.
Mantra 7
ध्रुवासु त्वासु क्षितिषु क्षियन्तो व्यस्मत्पाशं वरुणो मुमोचत् । अवो वन्वाना अदितेरुपस्थाद्यूयं पात स्वस्तिभिः सदा नः ॥
నీ ధ్రువ నివాసాలలో నివసిస్తూ, ఆ క్రమబద్ధమైన లోకాలలో స్థిరంగా ఉండగా, వరుణుడు మా నుండి పాశాన్ని విప్పాడు. అదితి ఒడిలోని పోషక సహాయాన్ని కోరుతూ—హే దేవశక్తులారా, మీరు ఎల్లప్పుడూ స్వస్తులతో మమ్మల్ని కాపాడండి.
A deliberate ‘bringing forward’ of the dearest thought and praise to Varuṇa, the vast bull of power who turns worship toward the seeker.
Varuṇa’s sovereign action is unfolded: he directs the yajña’s force, bestows plenitude, and is personally connected to the seer through divine guidance and inspiration.
The autobiographical revelation that Varuṇa placed Vasiṣṭha in the boat and made him an ṛṣi by mighty workings (a seal of Varuṇa’s intimate lordship and grace).
A prayer for liberation from Varuṇa’s bond and for enduring protection and well-being from Aditi and the Ādityas, settling the hymn into śānti.
प्र शुन्ध्युवं वरुणाय प्रेष्ठां मतिं वसिष्ठ मीळ्हुषे भरस्व । य ईमर्वाञ्चं करते यजत्रं सहस्रामघं वृषणं बृहन्तम् ॥varuṇo nāvy ādhāt
pāśaṃ varuṇo mumocat
It praises Varuṇa as the upholder of cosmic and moral order (ṛta) and asks him to turn graciously toward the worshipper, forgive faults, and loosen the bonds that come from wrongdoing.
It is a poetic memory of divine protection and initiation: Varuṇa guides and ‘carries’ the seer, making him an ṛṣi and enabling inspired praise and right action.
The pāśa is Varuṇa’s noose that restrains disorder and sin; in prayer it also symbolizes inner and outer constraints. The hymn asks for its loosening through returning to truth and seeking Aditi’s shelter for well-being.
Answers come straight from the texts, with the shlokas they draw on. Ask in your own words.
A free sign-in with Google or Apple keeps your chat saved across web and the app.