
Sukta 4.26
Vāmadeva Gautama (RV 4.26 is traditionally his)
Triṣṭubh
ఋగ్వేదం 4.26 ఒక విశేషమైన స్వయంవ్యక్తీకరణ (అహం) సూక్తం. ఇందులో ఋషి “నేను” అనే స్వరంలో మాట్లాడి, ఆదర్శ శక్తులతోనూ పురాణప్రసిద్ధ వ్యక్తిత్వాలతోనూ తనను తాను ఏకీకరించుకుంటూ ప్రకటిస్తాడు—ఇంద్రుని స్వచేతననే అతని ద్వారా వాక్కుగా వెలువడుతున్నట్లుగా అనిపిస్తుంది. తరువాత ఇది శ్యేన (గద్ద) యొక్క పురాణాత్మక పయనానికి మళ్లుతుంది; అది మనువుకోసం సోమాన్ని తెస్తుంది—ఇది దివ్యానందరసాన్ని విజయంగా స్వాధీనం చేసుకోవడానికీ, శత్రుత్వ శక్తులను విసర్జించడానికీ ప్రతీక. ఈ సూక్తం ఉద్దేశ్యం ఇంద్ర/సోమ-శక్తికి స్తుతి (స్తుతి) చేయడం, అలాగే ఆ దివ్య విజయంలో భాగస్వామ్యమయ్యే ఋషి యొక్క ప్రేరిత స్వరూపాన్ని ప్రకటించడం.
Mantra 1
अहं मनुरभवं सूर्यश्चाहं कक्षीवाँ ऋषिरस्मि विप्रः । अहं कुत्समार्जुनेयं न्यृञ्जेऽहं कविरुशना पश्यता मा ॥
నేను మనువుగా అయ్యాను; నేనే సూర్యుడుగానూ అయ్యాను; నేను కక్షీవాన్ ఋషి—విప్ర (ప్రేరితుడు). నేను అర్జునుని కుమారుడు కుత్సను ప్రవర్తింపజేస్తాను; నేను కవి ఉశనా—నన్ను చూడండి.
Mantra 2
अहं भूमिमददामार्यायाहं वृष्टिं दाशुषे मर्त्याय । अहमपो अनयं वावशाना मम देवासो अनु केतमायन् ॥
ఆర్యునికి విస్తారమైన భూమిని నేను ప్రసాదించాను; యజ్ఞదానం చేసే మర్త్యునికి వర్షాన్ని నేను ఇచ్చాను. ఆకాంక్షతో ప్రవహించే అపః (జలధారలను) నేను ముందుకు నడిపాను; నా కేతు (ప్రకాశ-చిహ్నం) అనుసరించి దేవులు వెనుకన వచ్చారు.
Mantra 3
अहं पुरो मन्दसानो व्यैरं नव साकं नवतीः शम्बरस्य । शततमं वेश्यं सर्वताता दिवोदासमतिथिग्वं यदावम् ॥
ఆనందోల్లాసంతో నేను శంబరుని దృఢమైన పురాలను—తొమ్మిది మరియు తొంభై తొమ్మిది కలసి—ధ్వంసం చేశాను. దివోదాస అతిథిగ్వునికి నేను సహాయం చేశాను—ఆ శతతమ వేశ్యం (నివాసం/దుర్గం) వరకు, సర్వతో-విజయిగా.
Mantra 4
प्र सु ष विभ्यो मरुतो विरस्तु प्र श्येनः श्येनेभ्य आशुपत्वा । अचक्रया यत्स्वधया सुपर्णो हव्यं भरन्मनवे देवजुष्टम् ॥
హే మరుతులారా, మీ నుండి వేరుగా అతడు (వీరుడు) ముందుకు సాగుగాక; శ్యేనులలో ఆ శ్యేనుడు, శీఘ్రపక్షంతో, ముందుకు దూసుకుపోగాక. చక్రరహితంగా, తన స్వధా (స్వశక్తి) చేత, సుపర్ణుడు మనువుకోసం దేవజుష్టమైన హవ్యాన్ని మోసుకొని వచ్చినప్పుడు.
Mantra 5
भरद्यदि विरतो वेविजानः पथोरुणा मनोजवा असर्जि । तूयं ययौ मधुना सोम्येनोत श्रवो विविदे श्येनो अत्र ॥
అతడు దానిని మోసుకొచ్చినప్పుడు—వేగంతో వణికుతూ—విశాల మార్గాలపై మనోజవంతో దానిని విడిచెను. మధురరసమయమైన సోమ్య సోమంతో అతడు త్వరగా వెళ్లెను; ఇక్కడే ఆ శ్యేనుడు (గద్ద) ఆ విజయకర ఆహరణపు శ్రవస్సు/ఖ్యాతినీ పొందెను.
Mantra 6
ऋजीपी श्येनो ददमानो अंशुं परावतः शकुनो मन्द्रं मदम् । सोमं भरद्दादृहाणो देवावान्दिवो अमुष्मादुत्तरादादाय ॥
ఋజీపీ—నేరుగా ఉన్న రెక్కల శ్యేనుడు—అంశువును (పిండిన కాండం) అర్పిస్తూ, పరావత్ (దూరాతిదూరం) నుండి మంద్ర మదం (మధుర పరవశం) తీసుకొచ్చెను. దేవావాన్ (దేవశక్తితో నిండిన) బలాన్ని దృఢంగా పట్టుకొని, దివో యొక్క ఆ ఉన్నత ప్రాంతం నుండి సోమాన్ని కిందికి మోసివచ్చి, అత్యున్నత శిఖరం నుండి దానిని లాక్కొన్నాడు.
Mantra 7
आदाय श्येनो अभरत्सोमं सहस्रं सवाँ अयुतं च साकम् । अत्रा पुरंधिरजहादरातीर्मदे सोमस्य मूरा अमूरः ॥
ఆదాయ శ్యేనుడు సోమాన్ని మోసుకొచ్చెను—వెయ్యి సవాలు (పిండుటలు/పానాలు) మరియు అయుతములూ కూడ ఒకేసారి. ఇక్కడ పురంధి (పూర్ణత శక్తి) అరాతులను (విరోధ శక్తులను) విడిచిపెట్టెను; సోమమదంలో మోహింపజేసే మోహాలు అమోహమై, సత్తా నిర్మలమవుతుంది.
A bold “aham” declaration: the speaker identifies with Manu, Sūrya, famed seers, and culture-heroes—announcing inspired, expansive identity.
The hymn moves from identity-revelation to mythic action: the Śyena stands out among powers (with Maruts in the background) and undertakes the superhuman task of bearing the god-beloved offering to Manu.
The Śyena seizes and brings Soma in overwhelming abundance—symbolizing the decisive acquisition of divine ecstasy and power.
With Soma’s intoxication, hostility is cast off (Purandhi), and confusion gives way to clarity—ending in a settled sense of victorious, ordered consciousness.
aham manur abhavaṃ sūryaś cāham
प्र सु ष विभ्यो मरुतो विरस्तु प्र श्येनः श्येनेभ्य आशुपत्वा । अचक्रया यत्स्वधया सुपर्णो हव्यं भरन्मनवे देवजुष्टम् ॥ādāya śyeno abharat somaṃ
The hymn uses an “aham” voice to show inspired identity: the seer speaks as if his awakened consciousness participates in divine powers and legendary roles, a hallmark of Vāmadeva’s visionary style.
The Śyena is the swift, superhuman bird-power that seizes and brings Soma to Manu. In ritual and symbolism, it represents the victorious acquisition of divine inspiration/ecstasy for the sacrifice.
It teaches that through right offering and inspired speech, one can gain Soma-like clarity and strength, drive away hostile forces, and move from confusion to a steadier, luminous state of mind.
Answers come straight from the texts, with the shlokas they draw on. Ask in your own words.
A free sign-in with Google or Apple keeps your chat saved across web and the app.