Previous Verse
Next Verse

Shloka 4

क्षुपस्य विष्णुदर्शनं, वैष्णवस्तोत्रं, दधीचविवादः, स्थानेश्वरतीर्थमाहात्म्यं

तुष्टाव वाग्भिर् इष्टाभिः प्रणम्य गरुडध्वजम् त्वमादिस्त्वमनादिश् च प्रकृतिस्त्वं जनार्दनः

tuṣṭāva vāgbhir iṣṭābhiḥ praṇamya garuḍadhvajam tvamādistvamanādiś ca prakṛtistvaṃ janārdanaḥ

கருடத்வஜனை வணங்கி, அவன் விரும்பிய சொற்களால் புகழ்ந்தான்—“நீயே ஆதியும், நீயே அனாதியும்; ஓ ஜனார்தன, நீயே பிரகிருதி.”

तुष्टावpraised
तुष्टाव:
वाग्भिःwith words/speech
वाग्भिः:
इष्टाभिःdear, desired, cherished
इष्टाभिः:
प्रणम्यhaving bowed/prostrated
प्रणम्य:
गरुडध्वजम्the one whose banner is Garuḍa (Viṣṇu)
गरुडध्वजम्:
त्वम्you
त्वम्:
आदिःthe first/origin
आदिः:
त्वम्you
त्वम्:
अनादिःbeginningless
अनादिः:
and
:
प्रकृतिःPrakṛti, primordial Nature/material cause
प्रकृतिः:
त्वम्you
त्वम्:
जनार्दनःJanārdana (Viṣṇu, remover of afflictions of beings)
जनार्दनः:

Suta Goswami (narrating; internal stuti addressed to Vishnu as Garuḍadhvaja)