Previous Verse
Next Verse

Shloka 140

अविमुक्तक्षेत्रमाहात्म्य — काशी-वाराणसी में मोक्ष, लिङ्ग-तीर्थ-मानचित्र, और उपासना-विधि

तेनेह लभते जन्तुर् मृतो दिव्यामृतं पदम् स्नातस्य चैव गङ्गायां दृष्टेन च मया शुभे

teneha labhate jantur mṛto divyāmṛtaṃ padam snātasya caiva gaṅgāyāṃ dṛṣṭena ca mayā śubhe

तेनेह लभते जन्तुर्मृतो दिव्यामृतं पदम् । स्नातस्य चैव गङ्गायां दृष्टेन च मया शुभे ॥

tenaby that (act/means)
tena:
ihahere (in this very life/at this place)
iha:
labhateattains
labhate:
jantuḥembodied being (pashu, the soul in embodiment)
jantuḥ:
mṛtaḥhaving died / even if dead
mṛtaḥ:
divya-amṛtamdivine and deathless (immortal)
divya-amṛtam:
padamstate/abode/attainment
padam:
snātasyaof one who has bathed
snātasya:
ca evaand indeed
ca eva:
gaṅgāyāmin the Gaṅgā
gaṅgāyām:
dṛṣṭenaby having seen / through darśana
dṛṣṭena:
caand
ca:
mayāby me (Śiva speaking)
mayā:
śubheO auspicious one (vocative, addressed to the hearer).
śubhe:

Shiva (within Suta’s narration)