Previous Verse
Next Verse

Shloka 67

Adhyaya 17: लिङ्गोद्भव—ब्रह्मविष्ण्वहङ्कार-शमनं, ओंकार-प्रादुर्भावः, मन्त्र-तत्त्वं च

ततो वर्षसहस्रान्ते द्विधा कृतमजोद्भवम् अण्डम् अप्सु स्थितं साक्षाद् आद्याख्येनेश्वरेण तु

tato varṣasahasrānte dvidhā kṛtamajodbhavam aṇḍam apsu sthitaṃ sākṣād ādyākhyeneśvareṇa tu

Então, ao fim de mil anos, o Senhor Não-Nascido—Īśvara, conhecido como o Primordial—partiu diretamente em dois o ovo cósmico auto-surgido, que repousava nas águas.

tataḥthen
tataḥ:
varṣa-sahasrānteat the end of a thousand years
varṣa-sahasrānte:
dvidhāinto two
dvidhā:
kṛtammade/done
kṛtam:
aja-udbhavamself-born, sprung from the Unborn (primordial)
aja-udbhavam:
aṇḍamthe cosmic egg (brahmāṇḍa)
aṇḍam:
apsuin the waters
apsu:
sthitamsituated/resting
sthitam:
sākṣātdirectly, in person
sākṣāt:
ādyākhyenaknown as the Primal (Ādya)
ādyākhyena:
īśvareṇaby the Lord (Īśvara, Pati)
īśvareṇa:
tuindeed/and
tu:

Suta Goswami (narrating to the sages of Naimisharanya)