Previous Verse
Next Verse

Shloka 51

Adhyaya 17: लिङ्गोद्भव—ब्रह्मविष्ण्वहङ्कार-शमनं, ओंकार-प्रादुर्भावः, मन्त्र-तत्त्वं च

आद्यवर्णमकारं तु उकारं चोत्तरे ततः मकारं मध्यतश्चैव नादान्तं तस्य चौमिति

ādyavarṇamakāraṃ tu ukāraṃ cottare tataḥ makāraṃ madhyataścaiva nādāntaṃ tasya caumiti

O primeiro som é “A”, seguido de “U”; “M” permanece no meio e culmina em nāda, a ressonância sutil. O todo é expresso como “Om”—o Pranava, a forma sonora de Pati (Śiva) venerada no Śaiva Siddhānta.

ādya-varṇamthe first phoneme/sound
ādya-varṇam:
akāramthe sound ‘A’
akāram:
tuindeed
tu:
ukāramthe sound ‘U’
ukāram:
caand
ca:
uttare tataḥthereafter/next in sequence
uttare tataḥ:
makāramthe sound ‘M’
makāram:
madhyataḥin the middle
madhyataḥ:
ca evaand indeed
ca eva:
nāda-antamending in nāda (subtle resonance)
nāda-antam:
tasyaof that (Pranava)
tasya:
caand
ca:
om itias ‘Om’
om iti:

Suta Goswami (narrating the Linga Purana teaching on Pranava to the sages of Naimisharanya)