Previous Verse
Next Verse

Shloka 48

Adhyaya 17: लिङ्गोद्भव—ब्रह्मविष्ण्वहङ्कार-शमनं, ओंकार-प्रादुर्भावः, मन्त्र-तत्त्वं च

पृष्ठतः पार्श्वतश्चैव चाग्रतः परमेश्वरम् प्रणिपत्य मया सार्धं सस्मार किमिदं त्विति

pṛṣṭhataḥ pārśvataścaiva cāgrataḥ parameśvaram praṇipatya mayā sārdhaṃ sasmāra kimidaṃ tviti

Prostrando-se diante de Parameśvara —por trás, pelos lados e pela frente— juntamente comigo, ele ponderou: “Que é isto, de fato?”

pṛṣṭhataḥfrom behind
pṛṣṭhataḥ:
pārśvataḥfrom the sides
pārśvataḥ:
ca evaand indeed
ca eva:
ca agrataḥand from the front
ca agrataḥ:
parameśvaramto the Supreme Lord (Śiva as Pati)
parameśvaram:
praṇipatyahaving prostrated/bowed down
praṇipatya:
mayā sārdhamalong with me
mayā sārdham:
sasmārahe pondered/remembered (inwardly reflected)
sasmāra:
kimwhat
kim:
idamthis
idam:
tuindeed
tu:
itithus
iti:

Sūta Gosvāmin (narrating the episode, with an internal character described as bowing and wondering at the Linga/Parameśvara)