Previous Verse
Next Verse

Shloka 120

Adhyaya 71: पुरत्रयवृत्तान्तः—ब्रह्मवरदानम्, मयकृतत्रिपुर-निर्माणम्, विष्णुमाया-धर्मविघ्नः, शिवस्तुति, त्रिपुरदाहोपक्रमः

श्रुत्वा प्रभोस्तदा वाक्यं प्रणेमुस्तुष्टुवुश् च ते अप्येतदन्तरे देवी देवमालोक्य विस्मिता

śrutvā prabhostadā vākyaṃ praṇemustuṣṭuvuś ca te apyetadantare devī devamālokya vismitā

ਪ੍ਰਭੂ ਦੇ ਬਚਨ ਸੁਣ ਕੇ ਉਹ ਨਮਸਕਾਰ ਕਰਕੇ ਸਤੁਤੀ ਕਰਨ ਲੱਗੇ। ਇਸੇ ਵਿਚਕਾਰ ਦੇਵੀ ਦੇਵ ਨੂੰ ਵੇਖ ਕੇ ਵਿਸਮਿਤ ਰਹਿ ਗਈ।

श्रुत्वाhaving heard
श्रुत्वा:
प्रभोःof the Lord (Pati, Śiva)
प्रभोः:
तदाthen
तदा:
वाक्यम्words/utterance
वाक्यम्:
प्रणेमुःthey prostrated/bowed
प्रणेमुः:
तुष्टुवुःthey praised/eulogized
तुष्टुवुः:
and
:
तेthey (the devas/attendants present)
ते:
अपिalso/indeed
अपि:
एतदन्तरेin the meantime/within that interval
एतदन्तरे:
देवीthe Goddess (Śakti/Umā)
देवी:
देवम्the God (Śiva/Deva)
देवम्:
आलोक्यhaving seen/beheld
आलोक्य:
विस्मिताamazed/astonished.
विस्मिता:

Suta Goswami (narrating; internal scene describes Devas and Devī reacting to Śiva’s words)