प्रहस्तनिर्याणम्
Prahasta’s Departure and the Muster of the Rakshasa Host
अथामन्त्ऱ्यतुराजानंभेरीमाहत्यभैरवाम् ।आरुरोहरथंयुक्तःप्रहस्तस्सज्जकल्पितम् ।।।।हयैर्महाजवैर्युक्तंसम्यक्सूतसुसंयतम् ।महाजलदनिर्घोषंसाक्षाच्चन्द्रार्कभास्वरम् ।।।।उरगध्वजदुर्धर्षंसुवरूथंस्ववस्करम् ।सुवर्णजालसंयुक्तंप्रहसन्तमिवश्रिया ।।।।
athāmantṛya tu rājānaṃ bherīm āhatya bhairavām |
āruroha rathaṃ yuktaḥ prahastaḥ sajja-kalpitam ||
hayair mahājavair yuktaṃ samyak-sūta-su-saṃyatam |
mahājalada-nirghoṣaṃ sākṣāc candra-arka-bhāsvaram ||
uraga-dhvaja-durdharṣaṃ suvarūthaṃ sva-vaskaram |
suvarṇa-jāla-saṃyuktaṃ prahasantam iva śriyā ||
ထို့နောက် မင်းထံမှ ခွင့်တောင်းလျက် ကြောက်မက်ဖွယ် စစ်ဗေရီတီးသံများကို တီးခတ်စေပြီး၊ ပရဟස්ထသည် စစ်အတွက် ပြင်ဆင်ပြီးသား ရထားတော်ပေါ်သို့ တက်ရောက်စီးနင်း하였다—အလွန်လျင်မြန်သော မြင်းများဖြင့် ချိတ်ဆက်ထားပြီး ကျွမ်းကျင်သော ရထားမောင်းကောင်းကောင်း ထိန်းချုပ်ထားသည်; မဟာမိုးတိမ်၏ မိုးကြိုးသံကဲ့သို့ ဟိန်းဟောက်၍ နေနှင့် လကဲ့သို့ တောက်ပလင်းလက်; အလံပေါ်တွင် မြွေသင်္ကေတရှိ၍ တိုက်ခိုက်ရန် ခက်ခဲကာ ကာရံတန်းများနှင့် အစောင့်အရှောက်များဖြင့် ကာကွယ်ထားသည်; ရွှေကွန်ယက်ဖြင့် အလှဆင်ထားသဖြင့် ဂုဏ်ရောင်ခြည်ဖြင့် ရယ်မောနေသကဲ့သို့ ထင်ရှား하였다။
Wearing bows and shields, looking at and greeting the king Ravana, they swiftly surrounded Prahastha.
The verse contrasts outer magnificence with inner moral direction: grandeur, power, and ritualized warfare do not establish dharma; righteousness depends on satya (truth) and just cause.
Prahastha formally departs after acknowledging Rāvaṇa, drums are sounded, and he rides out in an imposing, richly adorned war-chariot.
Martial confidence and command presence—though the epic’s ethical arc warns that splendor without dharma leads to downfall.