Śaraṇāgata-Atithi-Dharma in the Kapota Narrative (कपोत-आख्यानम्—शरणागतधर्मः)
स कदाचित्् परिपतन् श्वपचानां निवेशनम् | हिंस्राणां प्राणिघातानामाससाद वने क्वचित्,एक दिन वे किसी वनके भीतर प्राणियोंका वध करनेवाले हिंसक चाण्डालोंकी बस्तीमें गिरते-पड़ते जा पहुँचे
sa kadācit paripatan śvapacānāṁ niveśanam | hiṁsrāṇāṁ prāṇighātānām āsasāda vane kvacit ||
ဘိဿမက ပြောသည်– တစ်ခါတစ်ရံ သူသည် လဲလျားတုန်လှုပ်ကာ လမ်းလျှောက်မတည်မငြိမ်ဖြစ်နေစဉ်၊ တောအတွင်း တစ်နေရာရာတွင် မတော်တဆ ခွေးချက်သူများ (အပြင်တန်းလူမျိုး) ၏ နေရာချထားရာသို့ ရောက်သွားခဲ့သည်။ ထိုသူတို့သည် သက်ရှိသတ္တဝါများကို သတ်ဖြတ်ခြင်းဖြင့် အသက်မွေးဝမ်းကျောင်းလုပ်သော ရက်စက်ကြမ်းကြုတ်သည့် အဖွဲ့အစည်းဖြစ်သည်။
भीष्म उवाच
The verse frames a morally charged setting—people habituated to killing—highlighting the ethical weight of hiṁsā (violence) and preparing the listener to consider how environment and actions shape one’s dharma and consequences.
A person, weakened or distressed, wanders and stumbles until he arrives in a forest at the settlement of śvapacas/caṇḍālas described as violent killers of living beings.