Sauptika Parva, Adhyaya 8 — Dhṛṣṭadyumna-vadha and the Camp’s Nocturnal Rout
तथैव गुल्मे सम्प्रेक्ष्य शयानान् मध्यगौल्मिकान् | भ्रान्तान् व्यस्तायुधान् सर्वान् क्षणेनैव व्यपोथयत्,इसी प्रकार खेमेमें मध्य श्रेणीके रक्षक सैनिक भी थककर सो रहे थे। उनके अस्त्र-शस्त्र अस्त-व्यस्त होकर पड़े थे। उन सबको उस अवस्थामें देखकर अभ्र॒त्थामाने क्षणभरमें मार डाला
tathaiva gulme samprekṣya śayānān madhyagaulmikān | bhrāntān vyastāyudhān sarvān kṣaṇenaiva vyapothayat ||
သဉ္ဇယက ပြောသည်။ ထိုနည်းတူပင် စခန်းအလယ်တန်းတွင် တပ်စောင့်နေသော စစ်သည်တို့ကို ကြည့်မြင်ရာ၌ ပင်ပန်းနွမ်းနယ်၍ အိပ်ပျော်နေကြပြီး လက်နက်များလည်း ရှုပ်ထွေးစွာ ပြန့်ကျဲနေသည်ကို တွေ့လျှင်၊ အရှွတ္ထာမာသည် အကာအကွယ်မဲ့သော အခြေအနေကို မြင်သဖြင့် ခဏတစ်ခဏအတွင်းပင် သူတို့ကို ဖြတ်သတ်ပစ်하였다။ ဤမြင်ကွင်းသည် ညစစ်၏ သီလပျက်စီးမှုကို ထင်ဟပ်စေသည်—အနိုင်ရခြင်းကို တရားမျှတသော တိုက်ပွဲဖြင့် မရှာဘဲ ကာကွယ်မဲ့သူတို့ကို သတ်ဖြတ်ခြင်းဖြင့်သာ ရယူလိုခြင်းပင် ဖြစ်သည်။
संजय उवाच
The verse highlights the ethical degradation that can occur in war: when combat shifts from facing an armed opponent to killing exhausted sleepers, the act moves away from kṣatriya norms of fair battle and becomes a paradigmatic instance of adharma.
During the night attack, Aśvatthāmā surveys the camp’s middle-line guards, finds them asleep and unprepared with weapons in disarray, and swiftly kills them all.