कृष्णपक्षे चतुर्द्दश्यां स्नानं च विहितं सदा । पिण्याकैंगुदकेनापि पिंडं तत्र ददाति यः । पितॄणामक्षया तृप्तिः पितृलोकं स गच्छति
kṛṣṇapakṣe caturddaśyāṃ snānaṃ ca vihitaṃ sadā | piṇyākaiṃgudakenāpi piṃḍaṃ tatra dadāti yaḥ | pitṝṇāmakṣayā tṛptiḥ pitṛlokaṃ sa gacchati
Pada hari caturdaśī dalam kṛṣṇa-pakṣa (paruh gelap), mandi di sana sentiasa diperintahkan. Sesiapa yang mempersembahkan piṇḍa di sana, walau hanya dengan persembahan sederhana seperti hampas minyak dan air, para Pitṛ-nya memperoleh kepuasan yang tidak susut, dan dia mencapai Pitṛloka.
Sūta (Lomaharṣaṇa) to the sages (deduced from Prabhāsa-khaṇḍa māhātmya narration style)
Even modest, sincere ancestral rites performed at Prabhāsa—especially on kṛṣṇa-caturdaśī—yield enduring benefit for one’s Pitṛs and uplift the performer.
Prabhāsa-kṣetra (Prabhāsatīrtha region), praised in the Prabhāsa-khaṇḍa’s Prabhāsa-kṣetra-māhātmya.
Snāna on the dark-fortnight caturdaśī and piṇḍadāna (even with simple substances like piṇyāka and water).