Previous Verse
Next Verse

Shloka 4

अन्धक-हिरण्याक्ष-प्रसङ्गः, वराहावतारः, दंष्ट्राभूषणं च

देवाञ्जित्वाथ दैत्येन्द्रो बद्ध्वा च धरणीमिमाम् नीत्वा रसातलं चक्रे वन्दीम् इन्दीवरप्रभाम्

devāñjitvātha daityendro baddhvā ca dharaṇīmimām nītvā rasātalaṃ cakre vandīm indīvaraprabhām

Setelah menewaskan para Deva, raja Daitya itu mengikat Bumi ini dan membawanya turun ke Rasātala, menjadikannya tawanan—berkilau gelap laksana teratai biru.

devānthe Devas (gods)
devān:
jitvāhaving conquered
jitvā:
athathen/thereupon
atha:
daitya-indraḥthe lord of the Daityas (demon-king)
daitya-indraḥ:
baddhvāhaving bound
baddhvā:
caand
ca:
dharaṇīmthe Earth
dharaṇīm:
imāmthis (very)
imām:
nītvāhaving taken/led
nītvā:
rasātalamRasātala (netherworld)
rasātalam:
cakremade/caused to be
cakre:
vandīma captive/prisoner
vandīm:
indīvara-prabhāmhaving the splendor/hue of a blue lotus
indīvara-prabhām:

Suta Goswami (narrating to the sages of Naimisharanya; contextual)