Previous Verse
Next Verse

Shloka 30

प्रलय-तत्त्वलयः, नीललोहित-रुद्रः, अष्टमूर्तिस्तवः, एवं ब्रह्मणो वैराग्यम्

शर्वाय क्षितिरूपाय सदा सुरभिणे नमः ईशाय वायवे तुभ्यं संस्पर्शाय नमो नमः

śarvāya kṣitirūpāya sadā surabhiṇe namaḥ īśāya vāyave tubhyaṃ saṃsparśāya namo namaḥ

Sembah sujud kepada Śarva, yang berwujud Bumi—sentiasa harum dan menghidupkan. Sembah sujud berulang-ulang kepada Īśa, yang berwujud Angin—wahai Tuhan, Engkaulah hakikat prinsip sentuhan (sparśa).

शर्वाय (śarvāya)to Śarva (Shiva as the all-dissolving Lord)
शर्वाय (śarvāya):
क्षितिरूपाय (kṣitirūpāya)whose form is earth
क्षितिरूपाय (kṣitirūpāya):
सदा (sadā)always
सदा (sadā):
सुरभिणे (surabhiṇe)fragrant, aroma-bearing
सुरभिणे (surabhiṇe):
नमः (namaḥ)salutation
नमः (namaḥ):
ईशाय (īśāya)to Īśa, the Sovereign Lord
ईशाय (īśāya):
वायवे (vāyave)as Vāyu, the wind principle
वायवे (vāyave):
तुभ्यं (tubhyaṃ)to You
तुभ्यं (tubhyaṃ):
संस्पर्शाय (saṃsparśāya)as touch/contact (the tanmātra of sparśa)
संस्पर्शाय (saṃsparśāya):
नमो नमः (namo namaḥ)repeated salutations
नमो नमः (namo namaḥ):

Suta Goswami (narrating a Shaiva stuti within the Purva-Bhaga discourse)