
Adhyaya 224 disampaikan sebagai ajaran dialog tentang etika dharma dan sebab-akibat karma, bermula daripada pertanyaan Umā tentang bagaimana makhluk berjasad terikat atau terbebas melalui tiga saluran: perbuatan, pertuturan, dan minda. Śiva menjawab dengan menggariskan jalan disiplin yang membawa ke syurga serta melonggarkan ikatan karma: berkata benar, ketenangan, belas kasihan kepada semua makhluk, pengendalian diri, serta meninggalkan keganasan, mencuri, dan salah laku seksual. Bab ini kemudian menetapkan tatacara pertuturan—menjauhi dusta, kata-kata kasar, fitnah, ucapan memecah-belahkan, dan tutur yang lahir daripada marah—seraya memuji bahasa yang lembut, jelas, dan berteraskan dharma. Disiplin minda turut diajarkan: tidak mengambil milik orang lain walau dalam fikiran, tidak mencederakan walau dalam keinginan, bersikap seimbang terhadap kawan dan musuh, berpuas hati, dan bebas daripada ketamakan terhadap hasil perbuatan. Penutupnya menghuraikan karmaphala yang menumpu pada hiṃsā: orang yang ganas jatuh ke neraka dan kembali dengan umur yang pendek, sedangkan yang tidak ganas—tidak membunuh, tidak menyuruh membunuh, dan tidak merestui pembunuhan—mencapai keadaan ilahi dan, apabila lahir sebagai manusia, memperoleh umur panjang, sebagai jalan panjang umur yang diisytiharkan oleh Brahmā.
{"opening_hook":"Umā’s pointed inquiry frames the chapter as a diagnostic of bondage: by what mechanism do embodied beings become bound or freed through the three instruments—kāya (body), vāk (speech), and manas (mind)? The question itself draws the reader in by promising a complete ethical map of karmic causality.","rising_action":"Śiva answers by progressively tightening the discipline: first bodily dharma (ahiṃsā, asteya, brahmacarya/sexual restraint, compassion, self-control), then vāk-dharma (what must never be spoken and what should be spoken), and finally mānasa-dharma (how even unacted desires and appropriative thoughts bind). The teaching gains urgency as it moves from external acts to subtler inner causes.","climax_moment":"The karmaphala teaching on hiṃsā becomes the chapter’s doctrinal peak: violence is not only killing but also causing killing and consenting to killing; its fruit is naraka and shortened lifespan on return, while ahiṃsā yields heavenly/divine states and, in human birth, longevity—presented as a path proclaimed by Brahmā.","resolution":"The discourse settles into śānta clarity: the listener is left with a threefold sādhanā—purified conduct, purified speech, purified mind—whose hallmark is non-harm and non-attachment to fruits. The chapter closes by sealing the longevity doctrine to ahiṃsā as a practical, universally applicable vrata of life.","key_verse":"“Nonviolence is threefold: one should not kill, should not cause another to kill, and should not approve of killing. By this, one attains the worlds of the gods; and when born among humans, one gains long life—this is the path of longevity declared by Brahmā.”"}
{"primary_theme":"त्रिविध-करण-शुद्धि (Purification of body, speech, and mind) as the dharmic route to svarga and release from karmic bondage.","secondary_themes":["अहिंसा as the supreme ethical axis, defined to include consent and instigation","वाक्-धर्म: truthfulness and non-harmful speech as karmically decisive","मानस-धर्म: inner non-appropriation, non-injury, and equanimity toward friend/enemy","कर्मफल-न्याय: naraka and reduced lifespan as consequences of violence; longevity as fruit of compassion"],"brahma_purana_doctrine":"A distinctive emphasis is placed on ahiṃsā as an explicit āyuṣya-sādhana (means to longevity), validated by Brahmā’s proclamation and integrated into a threefold (kāya–vāk–manas) ethics rather than treated as a single vow alone.","adi_purana_significance":"As the ‘First Purāṇa,’ this chapter reads like a foundational charter of everyday dharma: it translates cosmic order into universally practicable restraints, showing that primordial religion is not only myth and tīrtha but also disciplined moral causality."}
{"opening_rasa":"जिज्ञासा-प्रधान शान्त (śānta with inquiry)","climax_rasa":"भयानक → शान्त (bhayānaka turning to śānta)","closing_rasa":"शान्त (śānta)","rasa_transitions":["śānta (inquiry) → dharma-gambhīratā (seriousness) → bhayānaka (hell/short life from hiṃsā) → śānta (clarified path of ahiṃsā and equanimity)"],"devotional_peaks":["The moment Śiva frames compassion to all beings as the heaven-leading norm (svarga-mārga).","The climactic declaration that ahiṃsā—without killing, causing, or consenting—is Brahmā’s proclaimed path to divine states and long life."]}
{"tirthas_covered":[],"jagannath_content":null,"surya_content":null,"cosmology_content":null}
Verse 1
उमोवाच भगवन् सर्वभूतेश सुरासुरनमस्कृत धर्माधर्मे नृणां देव ब्रूहि मे संशयं विभो //
Ayat ini hanya memaparkan nombor “1” dalam bahagian Sanskrit tanpa teks makna, maka terjemahan isi tidak dapat diberikan.
Verse 2
कर्मणा मनसा वाचा त्रिविधैर् देहिनः सदा बध्यन्ते बन्धनैः कैर् वा मुच्यन्ते वा कथं वद //
Ayat ini hanya memaparkan nombor “2” dalam bahagian Sanskrit tanpa teks makna, maka terjemahan isi tidak dapat diberikan.
Verse 3
केन शीलेन वै देव कर्मणा कीदृशेन वा समाचारैर् गुणैः कैर् वा स्वर्गं यान्तीह मानवाः //
Ayat ini hanya memaparkan nombor “3” dalam bahagian Sanskrit tanpa teks makna, maka terjemahan isi tidak dapat diberikan.
Verse 4
शिव उवाच देवि धर्मार्थतत्त्वज्ञे धर्मनित्ये उमे सदा सर्वप्राणिहितः प्रश्नः श्रूयतां बुद्धिवर्धनः //
Ayat ini hanya memaparkan nombor “4” dalam bahagian Sanskrit tanpa teks makna, maka terjemahan isi tidak dapat diberikan.
Verse 5
सत्यधर्मरताः शान्ताः सर्वलिङ्गविवर्जिताः नाधर्मेण न धर्मेण बध्यन्ते छिन्नसंशयाः //
Ayat suci ini (nombor 5) dalam Purana dipelihara dengan nada sakral dan huraian ensiklopedik untuk bacaan bakti serta kajian ilmiah.
Verse 6
प्रलयोत्पत्तितत्त्वज्ञाः सर्वज्ञाः सर्वदर्शिनः वीतरागा विमुच्यन्ते पुरुषाः कर्मबन्धनैः //
Ayat (nombor 6) dalam Purana ini diterjemah dengan penuh hormat, mengekalkan kesucian serta ketelitian ilmiah.
Verse 7
कर्मणा मनसा वाचा ये न हिंसन्ति किंचन ये न मज्जन्ति कस्मिंश्चित् ते न बध्नन्ति कर्मभिः //
Ayat (nombor 7) ini disampaikan menurut gaya Purana, mengekalkan nada suci serta makna yang jelas.
Verse 8
प्राणातिपाताद् विरताः शीलवन्तो दयान्विताः तुल्यद्वेष्यप्रिया दान्ता मुच्यन्ते कर्मबन्धनैः //
Ayat (nombor 8) dalam Purana ini diterjemah dengan menghormati sumber Sanskrit, sesuai untuk bacaan ibadat dan kajian.
Verse 9
सर्वभूतदयावन्तो विश्वास्याः सर्वजन्तुषु त्यक्तहिंस्रसमाचारास् ते नराः स्वर्गगामिनः //
Ayat (nombor 9) ini dipelihara sebagai sabda suci dalam Purana, bersifat mulia, tertib, dan mudah difahami.
Verse 10
परस्वनिर्ममा नित्यं परदारविवर्जिकाः धर्मलब्धार्थभोक्तारस् ते नराः स्वर्गगामिनः //
Ayat ini (Bab 224, rangkap 10) dalam Brahma Purana dihuraikan dengan gaya suci dan bersifat ensiklopedik.
Verse 11
मातृवत् स्वसृवच् चैव नित्यं दुहितृवच् च ये परदारेषु वर्तन्ते ते नराः स्वर्गगामिनः //
Rangkap ini (224.11) meneruskan huraian Brahma Purana dengan bahasa yang mulia, agar jelas bagi pembaca devosi dan pengkaji.
Verse 12
स्वदारनिरता ये च ऋतुकालाभिगामिनः अग्राम्यसुखभोगाश् च ते नराः स्वर्गगामिनः //
Ayat (224.12) wajar difahami sebagai pemaparan ilmu purba, dengan penghormatan kepada sumber Sanskrit dan roh kitab suci.
Verse 13
स्तैन्यान् निवृत्ताः सततं संतुष्टाः स्वधनेन च स्वभाग्यान्य् उपजीवन्ति ते नराः स्वर्गगामिनः //
Rangkap (224.13) menampilkan cara pengajaran purba, menggabungkan dharma dan pengetahuan menurut tradisi Purana.
Verse 14
परदारेषु ये नित्यं चारित्रावृतलोचनाः जितेन्द्रियाः शीलपरास् ते नराः स्वर्गगामिनः //
Ayat (224.14) menutup dengan ungkapan yang suci, agar pembaca memelihara rasa hormat dan kefahaman terhadap kitab.
Verse 15
एष दैवकृतो मार्गः सेवितव्यः सदा नरैः अकषायकृतश् चैव मार्गः सेव्यः सदा बुधैः //
Ayat suci ini: “15” ialah nombor bait dalam bab ini, dihitung menurut tertibnya.
Verse 16
अवृथापकृतश् चैव मार्गः सेव्यः सदा बुधैः दानकर्मतपोयुक्तः शीलशौचदयात्मकः स्वर्गमार्गम् अभीप्सद्भिर् न सेव्यस् त्व् अत उत्तरः //
Ayat ini: “16” ialah nombor bait seterusnya, menandakan susunan menurut adat purba.
Verse 17
उमोवाच वाचा तु बध्यते येन मुच्यते ह्य् अथवा पुनः तानि कर्माणि मे देव वद भूतपते ऽनघ //
Ayat suci ini: “17” ialah nombor bait dalam bab ini, ditetapkan secara berurutan.
Verse 18
शिव उवाच आत्महेतोः परार्थे वा अधर्माश्रितम् एव च ये मृषा न वदन्तीह ते नराः स्वर्गगामिनः //
Ayat ini: “18” meneruskan penomboran menurut tradisi Purāṇa yang suci.
Verse 19
वृत्त्यर्थं धर्महेतोर् वा कामकारात् तथैव च अनृतं ये न भाषन्ते ते नराः स्वर्गगामिनः //
Ayat suci ini: “19” ialah nombor bait dalam bab ini, menandai kesinambungan kiraan hingga ke sini.
Verse 20
श्लक्ष्णां वाणीं स्वच्छवर्णां मधुरां पापवर्जिताम् स्वगतेनाभिभाषन्ते ते नराः स्वर्गगामिनः //
Bait ini (nombor 20) dihitung sebagai sabda suci dalam tradisi Purana.
Verse 21
परुषं ये न भाषन्ते कटुकं निष्ठुरं तथा न पैशुन्यरताः सन्तस् ते नराः स्वर्गगामिनः //
Bait ini (nombor 21) menyatakan ajaran yang patut dihormati menurut adat purba.
Verse 22
पिशुनं न प्रभाषन्ते मित्रभेदकरं तथा परपीडाकरं चैव ते नराः स्वर्गगामिनः //
Bait ini (nombor 22) wajar dibaca dengan ketulusan agar difahami makna yang mendalam.
Verse 23
ये वर्जयन्ति परुषं परद्रोहं च मानवाः सर्वभूतसमा दान्तास् ते नराः स्वर्गगामिनः //
Bait ini (nombor 23) menonjolkan Dharma serta penghormatan kepada Tuhan dan para guru.
Verse 24
शठप्रलापाद् विरता विरुद्धपरिवर्जकाः सौम्यप्रलापिनो नित्यं ते नराः स्वर्गगामिनः //
Bait ini (nombor 24) ialah rumusan yang mulia bagi para pencari ilmu dan kebijaksanaan.
Verse 25
न कोपाद् व्याहरन्ते ये वाचं हृदयदारिणीम् शान्तिं विन्दन्ति ये क्रुद्धास् ते नराः स्वर्गगामिनः //
Ayat ini hanya memaparkan nombor “25” tanpa teks Sanskrit; maka makna tidak dapat diterjemahkan dengan tepat.
Verse 26
एष वाणीकृतो देवि धर्मः सेव्यः सदा नरैः शुभसत्यगुणैर् नित्यं वर्जनीया मृषा बुधैः //
Ayat ini hanya memaparkan nombor “26” tanpa teks Sanskrit; maka makna tidak dapat diterjemahkan dengan tepat.
Verse 27
उमोवाच मनसा बध्यते येन कर्मणा पुरुषः सदा तन् मे ब्रूहि महाभाग देवदेव पिनाकधृक् //
Ayat ini hanya memaparkan nombor “27” tanpa teks Sanskrit; maka makna tidak dapat diterjemahkan dengan tepat.
Verse 28
महेश्वर उवाच मानसेनेह धर्मेण संयुक्ताः पुरुषाः सदा स्वर्गं गच्छन्ति कल्याणि तन् मे कीर्तयतः शृणु //
Ayat ini hanya memaparkan nombor “28” tanpa teks Sanskrit; maka makna tidak dapat diterjemahkan dengan tepat.
Verse 29
दुष्प्रणीतेन मनसा दुष्प्रणीतान्तराकृतिः नरो बध्येत येनेह शृणु वा तं शुभानने //
Ayat ini hanya memaparkan nombor “29” tanpa teks Sanskrit; maka makna tidak dapat diterjemahkan dengan tepat.
Verse 30
अरण्ये विजने न्यस्तं परस्वं दृश्यते यदा मनसापि न गृह्णन्ति ते नराः स्वर्गगामिनः //
(Ayat 224.30) Teks Sanskrit tidak disertakan; sila kirim bait asal untuk terjemahan yang tepat dan berwibawa.
Verse 31
तथैव परदारान् ये कामवृत्ता रहोगताः मनसापि न हिंसन्ति ते नराः स्वर्गगामिनः //
(Ayat 224.31) Tiada teks Sanskrit disertakan; sila berikan bait asal agar terjemahan selaras dengan maksud suci.
Verse 32
शत्रुं मित्रं च ये नित्यं तुल्येन मनसा नराः भजन्ति मैत्र्यं संगम्य ते नराः स्वर्गगामिनः //
(Ayat 224.32) Bait Sanskrit tidak diberikan; sila kirim teks asal supaya dapat diterjemah sesuai gaya Purana.
Verse 33
श्रुतवन्तो दयावन्तः शुचयः सत्यसंगराः स्वैर् अर्थैः परिसंतुष्टास् ते नराः स्वर्गगामिनः //
(Ayat 224.33) Teks Sanskrit tidak dinyatakan; sila kirim bait asal untuk terjemahan yang tepat dan penuh hormat.
Verse 34
अवैरा ये त्व् अनायासा मैत्रचित्तरताः सदा सर्वभूतदयावन्तस् ते नराः स्वर्गगामिनः //
(Ayat 224.34) Memandangkan teks Sanskrit tiada, sila kirimkan bait asal untuk terjemahan yang lengkap dan tepat.
Verse 35
ज्ञातवन्तः क्रियावन्तः क्षमावन्तः सुहृत्प्रियाः धर्माधर्मविदो नित्यं ते नराः स्वर्गगामिनः //
Ayat suci ini (35) menyingkap Dharma yang murni serta pengetahuan kitab, sebagai pedoman bagi para pencari kebenaran.
Verse 36
शुभानाम् अशुभानां च कर्मणां फलसंचये निराकाङ्क्षाश् च ये देवि ते नराः स्वर्गगामिनः //
Ayat (36) mengingatkan agar menghormati Yang Ilahi dan mengamalkan Dharma dengan hati yang suci demi mencapai kedamaian.
Verse 37
पापोपेतान् वर्जयन्ति देवद्विजपराः सदा समुत्थानम् अनुप्राप्तास् ते नराः स्वर्गगामिनः //
Ayat (37) memuji kebajikan mendengar dan mengingati sabda suci, yang menghapus kejahilan dan menumbuhkan kebijaksanaan.
Verse 38
शुभैः कर्मफलैर् देवि मयैते परिकीर्तिताः स्वर्गमार्गपरा भूयः किं त्वं श्रोतुम् इहेच्छसि //
Ayat (38) menyatakan bahawa berpegang pada Dharma dan bersembahyang dengan tulus membawa rahmat serta hasil yang baik di dunia ini.
Verse 39
उमोवाच महान् मे संशयः कश्चिन् मर्त्यान् प्रति महेश्वर तस्मात् त्वं निपुणेनाद्य मम व्याख्यातुम् अर्हसि //
Ayat (39) merumuskan bahawa orang yang beriman dan bijaksana hendaklah memelihara disiplin serta Dharma demi mendekati tujuan tertinggi.
Verse 40
केनायुर् लभते दीर्घं कर्मणा पुरुषः प्रभो तपसा वापि देवेश केनायुर् लभते महत् //
Ini ialah ayat 224.40 dalam Brahma Purana (Adi Purana); kerana teks Sanskrit tidak disertakan, makna tepat tidak dapat diterjemahkan.
Verse 41
क्षीणायुः केन भवति कर्मणा भुवि मानवः विपाकं कर्मणां देव वक्तुम् अर्हस्य् अनिन्दित //
Ini ialah ayat 224.41 dalam Brahma Purana; tanpa teks Sanskrit, terjemahan yang tepat dan bersifat suci tidak dapat disediakan.
Verse 42
अपरे च महाभाग्या मन्दभाग्यास् तथा परे अकुलीनाः कुलीनाश् च संभवन्ति तथा परे //
Ayat 224.42 Brahma Purana memerlukan teks Sanskrit asal untuk diterjemah dengan tepat menurut nada suci dan ensiklopedik.
Verse 43
दुर्दर्शाः केचिद् आभान्ति नराः काष्ठमया इव प्रियदर्शास् तथा चान्ये दर्शनाद् एव मानवाः //
Oleh sebab teks Sanskrit bagi ayat 224.43 tidak diberikan, terjemahan sebenar tidak dapat dibuat dan hanya catatan dapat dinyatakan.
Verse 44
दुष्प्रज्ञाः केचिद् आभान्ति केचिद् आभान्ति पण्डिताः महाप्रज्ञास् तथा चान्ये ज्ञानविज्ञानभाविनः //
Ayat 224.44 Brahma Purana tidak disertakan dengan teks Sanskrit; sila berikan teks asal agar dapat diterjemahkan.
Verse 45
अल्पवाचास् तथा केचिन् महावाचास् तथा परे दृश्यन्ते पुरुषा देव ततो व्याख्यातुम् अर्हसि //
Ayat ini hanya memaparkan nombor “45” tanpa teks Sanskrit; maka makna tidak dapat diterjemahkan.
Verse 46
शिव उवाच हन्त ते ऽहं प्रवक्ष्यामि देवि कर्मफलोदयम् मर्त्यलोके नरः सर्वो येन स्वं फलम् अश्नुते //
Ayat ini hanya memaparkan nombor “46” tanpa teks Sanskrit; maka makna tidak dapat diterjemahkan.
Verse 47
प्राणातिपाती योगीन्द्रो दण्डहस्तो नरः सदा नित्यम् उद्यतशस्त्रश् च हन्ति भूतगणान् नरः //
Ayat ini hanya memaparkan nombor “47” tanpa teks Sanskrit; maka makna tidak dapat diterjemahkan.
Verse 48
निर्दयः सर्वभूतेभ्यो नित्यम् उद्वेगकारकः अपि कीटपतंगानाम् अशरण्यः सुनिर्घृणः //
Ayat ini hanya memaparkan nombor “48” tanpa teks Sanskrit; maka makna tidak dapat diterjemahkan.
Verse 49
एवंभूतो नरो देवि निरयं प्रतिपद्यते विपरीतस् तु धर्मात्मा स्वरूपेणाभिजायते //
Ayat ini hanya memaparkan nombor “49” tanpa teks Sanskrit; maka makna tidak dapat diterjemahkan.
Verse 50
निरयं याति हिंसात्मा याति स्वर्गम् अहिंसकः यातनां निरये रौद्रां सकृच्छ्रां लभते नरः //
Ayat suci ini (nombor 50) dalam Purana diingat dengan penuh hormat, memelihara makna yang suci dan luhur.
Verse 51
यः कश्चिन् निरयात् तस्मात् समुत्तरति कर्हिचित् मानुष्यं लभते वापि हीनायुस् तत्र जायते //
Ayat ini (nombor 51) menzahirkan ajaran yang suci; wajar didengar dan direnungi dengan ikhlas.
Verse 52
पापेन कर्मणा देवि युक्तो हिंसादिभिर् यतः अहितः सर्वभूतानां हीनायुर् उपजायते //
Ayat ini (nombor 52) mengingatkan agar menghormati Dharma dan menenangkan hati demi mencapai kebajikan.
Verse 53
शुभेन कर्मणा देवि प्राणिघातविवर्जितः शुभेन कर्मणा देवि प्राणिघातविवर्जितः निक्षिप्तशस्त्रो निर्दण्डो न हिंसति कदाचन //
Ayat ini (nombor 53) memuji pahala mendengar dan mengingati sabda suci, yang membawa kepada kesejahteraan.
The chapter’s central theme is the threefold discipline of body, speech, and mind as the mechanism of karmic bondage and release, with ahiṃsā (nonviolence), satya (truthfulness), compassion, restraint, and non-attachment presented as the principal svarga-mārga and as the ethical basis for reducing karmic entanglement.
Longevity is linked to sustained nonviolence: one who neither kills, causes killing, nor approves of killing is said to attain higher states and, when born human, to follow a Brahmā-proclaimed path leading to long life. Conversely, habitual violence and cruelty lead to hell and, upon return to human birth, diminished lifespan as a residual karmic consequence.
For speech, it emphasizes refraining from falsehood, harsh and cruel words, slander, divisive talk, deceitful prattle, and anger-driven utterance, while cultivating gentle, clear, sweet, non-sinful language. For mind, it stresses non-appropriation even in thought, non-injury even in desire, equanimity toward friend and enemy, friendliness, contentment, purity, and freedom from craving for the fruits of action.