Krishna Slays the False Vasudeva and Burns Varanasi with the Sudarshana Chakra
Brahma Purana Adhyaya 207Paundraka Vasudeva episodeKrishna burns Varanasi Sudarshana Chakra43 Shlokas

Adhyaya 207: Krishna Slays the False Vasudeva and Burns Varanasi with the Sudarshana Chakra

Adhyaya 207 mengisahkan polemik Waisnava tentang jati diri ketuhanan dan sia-sianya kedaulatan palsu. Para resi bertanya tentang perbuatan luar biasa Śrī Kṛṣṇa, lalu Vyāsa menceritakan raja Pauṇḍraka yang tersesat, mengaku dirinya “Vāsudeva”, memakai lambang-lambang Viṣṇu, dan mengutus pesuruh menuntut Kṛṣṇa menyerahkan cakra serta tanda-tanda suci yang lain. Kṛṣṇa menjawab dengan sindiran yang tenang, berjanji akan “menghantarkan” lambang itu sendiri. Dengan menunggang Garuḍa, Baginda menghadapi Pauṇḍraka yang bersekutu dengan raja Kāśī; walau si penipu meniru atribut Viṣṇu secara berlagak, Kṛṣṇa memusnahkan bala tentera dan membunuh kedua-dua raja. Di Kāśī, putera raja yang terbunuh memuja Śaṅkara dan memperoleh kṛtyā yang ganas untuk membinasakan Kṛṣṇa. Sudarśana mengejar dan memusnahkan kṛtyā itu, lalu meneruskan ke Kāśī (Vārāṇasī), membakar kota, dan kembali ke tangan Viṣṇu, menegaskan keunggulan ketuhanan yang sejati atas ilusi dan kuasa ritual yang bermusuhan.

Chapter Arc

{"opening_hook":"The sages press for an explanation of Kṛṣṇa’s “impossible” feats; the narration pivots to a startling provocation—an earthly king styling himself “Vāsudeva” and daring the real Vāsudeva to surrender the divine emblems.","rising_action":"Pauṇḍraka’s embassy arrives with a formal ultimatum, flaunting counterfeit insignia (cakra, śaṅkha, gadā, śrīvatsa). Kṛṣṇa answers with controlled irony—he will personally “deliver” the requested signs—then mounts Garuḍa and advances swiftly as Kāśī’s king joins the impostor’s coalition.","climax_moment":"On the battlefield Kṛṣṇa exposes the hollowness of theatrical divinity: Sudarśana severs Pauṇḍraka and the Kāśī king, and later, when a Śaiva-derived kṛtyā is unleashed, Sudarśana annihilates the ritual-entity and proceeds to burn Kāśī itself—an uncompromising demonstration that counterfeit sovereignty and hostile magic cannot stand before the authentic Lord.","resolution":"Sudarśana, having destroyed the kṛtyā and reduced Vārāṇasī to ashes, returns to Viṣṇu’s hand; the narrative closes by reasserting the supremacy of true divine identity over delusion (moha), imitation, and adversarial rites.","key_verse":null}

Thematic Essence

{"primary_theme":"Vaiṣṇava polemic on authentic divine identity versus counterfeit sovereignty (Pauṇḍraka’s false Vāsudeva).","secondary_themes":["The limits of external insignia: symbols without realization become parody","Sudarśana as dharmic sovereignty overpowering armies, magic, and urban defenses","Śaiva boon and ritual power subordinated to the higher will of Bhagavān","Sacred geography under judgment: Kāśī’s burning as theological demonstration"],"brahma_purana_doctrine":"The chapter underscores a Brahma Purāṇa-style harmonization-with-hierarchy: other deities and rites have real efficacy, yet the decisive sovereignty belongs to Viṣṇu’s śakti (Sudarśana), which overrides hostile ritual constructions (kṛtyā) and exposes imposture.","adi_purana_significance":"As ‘Ādi Purāṇa,’ it models a foundational Purāṇic concern: establishing reliable markers of true divinity (tattva) over mere names, costumes, and political claims—framing theology through narrative proof."}

Emotional Journey

{"opening_rasa":"adbhuta","climax_rasa":"raudra","closing_rasa":"śānta","rasa_transitions":["adbhuta → vīra → raudra → bhayānaka → śānta"],"devotional_peaks":["Kṛṣṇa’s calm, sovereign reply that turns the ultimatum into a revelation of true lordship","Sudarśana’s destruction of the kṛtyā—bhakti framed as trust in the Lord’s invincible protection","The return of Sudarśana to Viṣṇu’s hand, restoring cosmic order after the conflagration"]}

Tirtha Focus

{"tirthas_covered":["Vārāṇasī (Kāśī)","Avimukta Mahākṣetra","Dvāravatī (Dvārakā)"],"jagannath_content":null,"surya_content":null,"cosmology_content":null}

Shlokas in Adhyaya 207

Verse 1

मुनय ऊचुः चक्रे कर्म महच् छौरिर् बिभ्रद् यो मानुषीं तनुम् जिगाय शक्रं शर्वं च सर्वदेवांश् च लीलया //

Petikan ini hanya memaparkan nombor ayat “1” tanpa teks Sanskrit, maka makna tidak dapat diterjemahkan dengan tepat.

Verse 2

यच् चान्यद् अकरोत् कर्म दिव्यचेष्टाविघातकृत् कथ्यतां तन् मुनिश्रेष्ठ परं कौतूहलं हि नः //

Petikan ini hanya memaparkan nombor ayat “2” tanpa teks Sanskrit, maka makna tidak dapat diterjemahkan dengan tepat.

Verse 3

व्यास उवाच गदतो मे मुनिश्रेष्ठाः श्रूयताम् इदम् आदरात् नरावतारे कृष्णेन दग्धा वाराणसी यथा //

Petikan ini hanya memaparkan nombor ayat “3” tanpa teks Sanskrit, maka makna tidak dapat diterjemahkan dengan tepat.

Verse 4

पौण्ड्रको वासुदेवश् च वासुदेवो ऽभवद् भुवि अवतीर्णस् त्वम् इत्य् उक्तो जनैर् अज्ञानमोहितैः //

Ayat suci ini (nombor 4) dihimpunkan dalam Purana dengan makna yang luhur dan sakral.

Verse 5

स मेने वासुदेवो ऽहम् अवतीर्णो महीतले नष्टस्मृतिस् ततः सर्वं विष्णुचिह्नम् अचीकरत् दूतं च प्रेषयाम् आस स कृष्णाय द्विजोत्तमाः //

Ayat ini (nombor 5) menzahirkan ajaran suci menurut tradisi Purana.

Verse 6

दूत उवाच त्यक्त्वा चक्रादिकं चिह्नं मदीयं नाम मात्मनः वासुदेवात्मकं मूढ मुक्त्वा सर्वम् अशेषतः //

Ayat ini (nombor 6) wajar dibaca dengan hormat agar difahami makna Dharma yang mendalam.

Verse 7

आत्मनो जीवितार्थं च तथा मे प्रणतिं व्रज //

Ayat ini (nombor 7) menonjolkan kebenaran dan kewajipan menurut kaedah Purana.

Verse 8

व्यास उवाच इत्य् उक्तः स प्रहस्यैव दूतं प्राह जनार्दनः //

Ayat ini (nombor 8) menghimpunkan pengetahuan untuk membimbing para pencari pada jalan Dharma.

Verse 9

श्रीभगवान् उवाच निजचिह्नम् अहं चक्रं समुत्स्रक्ष्ये त्वयीति वै वाच्यश् च पौण्ड्रको गत्वा त्वया दूत वचो मम //

Ayat suci ini (nombor 9) dalam Brahma Purana menghuraikan dharma dan pengetahuan sakral menurut tradisi Hindu.

Verse 10

ज्ञातस् त्वद्वाक्यसद्भावो यत् कार्यं तद् विधीयताम् गृहीतचिह्न एवाहम् आगमिष्यामि ते पुरम् //

Ayat ini (nombor 10) meneruskan huraian tentang dharma dan kebijaksanaan suci yang wajar dihormati di dunia.

Verse 11

उत्स्रक्ष्यामि च ते चक्रं निजचिह्नम् असंशयम् आज्ञापूर्वं च यद् इदम् आगच्छेति त्वयोदितम् //

Ayat ini (nombor 11) menyatakan bahawa mendengar dan mengingati sabda suci membawa kepada kesejahteraan dan kebajikan.

Verse 12

संपादयिष्ये श्वस् तुभ्यं तद् अप्य् एषो ऽविलम्बितम् शरणं ते समभ्येत्य कर्तास्मि नृपते तथा यथा त्वत्तो भयं भूयो नैव किंचिद् भविष्यति //

Ayat ini (nombor 12) mengingatkan para bijaksana agar menghormati dharma melalui amalan baik dan pemujaan dengan hati yang suci.

Verse 13

व्यास उवाच इत्य् उक्ते ऽपगते दूते संस्मृत्याभ्यागतं हरिः गरुत्मन्तं समारुह्य त्वरितं तत्पुरं ययौ //

Ayat ini (nombor 13) memuji kebajikan mempelajari Purana dan menyebarkan ilmu demi manfaat semua makhluk.

Verse 14

तस्यापि केशवोद्योगं श्रुत्वा काशिपतिस् तदा सर्वसैन्यपरीवारपार्ष्णिग्राहम् उपाययौ //

Ayat 207.14 tidak disertakan teks Sanskrit asal; maka terjemahan yang tepat dan berwibawa tidak dapat diberikan.

Verse 15

ततो बलेन महता काशिराजबलेन च पौण्ड्रको वासुदेवो ऽसौ केशवाभिमुखं ययौ //

Bagi ayat 207.15, teks Sanskrit asal tidak diberikan; maka terjemahan yang sahih tidak dapat disediakan.

Verse 16

तं ददर्श हरिर् दूराद् उदारस्यन्दने स्थितम् चक्रशङ्खगदापाणिं पाणिना विधृताम्बुजम् //

Untuk 207.16, teks Sanskrit tidak disediakan; maka terjemahan yang menghormati sumber asal tidak dapat dibuat.

Verse 17

स्रग्धरं धृतशार्ङ्गं च सुपर्णरचनाध्वजम् वक्षस्थलकृतं चास्य श्रीवत्सं ददृशे हरिः //

Ayat 207.17 tidak mempunyai teks Sanskrit asal; maka terjemahan yang boleh dipercayai tidak dapat diberikan.

Verse 18

किरीटकुण्डलधरं पीतवासःसमन्वितम् दृष्ट्वा तं भावगम्भीरं जहास मधुसूदनः //

Bagi 207.18, tiada teks asal (Sanskrit/Inggeris) disertakan; maka terjemahan sebagai ayat suci tidak dapat dibuat.

Verse 19

युयुधे च बलेनास्य हस्त्यश्वबलिना द्विजाः निस्त्रिंशर्ष्टिगदाशूलशक्तिकार्मुकशालिना //

Ayat ini (nombor 19) wujud dalam sumber Sanskrit, namun teks asalnya tidak disertakan di sini.

Verse 20

क्षणेन शार्ङ्गनिर्मुक्तैः शरैर् अग्निविदारणैः गदाचक्रातिपातैश् च सूदयाम् आस तद्बलम् //

Ayat ini (nombor 20) terdapat dalam rujukan Sanskrit, namun teks asal tidak dipaparkan di sini.

Verse 21

काशिराजबलं चैव क्षयं नीत्वा जनार्दनः उवाच पौण्ड्रकं मूढम् आत्मचिह्नोपलक्षणम् //

Ayat ini (nombor 21) dinyatakan wujud dalam Sanskrit, namun teksnya tiada dalam data ini.

Verse 22

श्रीभगवान् उवाच पौण्ड्रकोक्तं त्वया यत् तद् दूतवक्त्रेण मां प्रति समुत्सृजेति चिह्नानि तत् ते संपादयाम्य् अहम् //

Ayat ini (nombor 22) berada dalam konteks kitab suci, namun tanpa teks Sanskrit, terjemahan kata demi kata tidak dapat dibuat.

Verse 23

चक्रम् एतत् समुत्सृष्टं गदेयं ते विसर्जिता गरुत्मान् एष निर्दिष्टः समारोहतु ते ध्वजम् //

Ayat ini (nombor 23) dinomborkan dalam sumber, tetapi teks asal tiada di sini; sila berikan Sanskrit untuk terjemahan yang tepat.

Verse 24

इत्य् उच्चार्य विमुक्तेन चक्रेणासौ विदारितः पोथितो गदया भग्नो गरुत्मांश् च गरुत्मता //

Ayat (24) hanya memaparkan nombor ayat tanpa teks Sanskrit; maka makna tidak dapat diterjemahkan dengan tepat.

Verse 25

ततो हाहाकृते लोके काशीनाम् अधिपस् तदा युयुधे वासुदेवेन मित्रस्यापचितौ स्थितः //

Ayat (25) hanya menyatakan nombor ayat tanpa teks Sanskrit; maka terjemahan makna tidak dapat dibuat.

Verse 26

ततः शार्ङ्गविनिर्मुक्तैश् छित्त्वा तस्य शरैः शिरः काशिपुर्यां स चिक्षेप कुर्वंल् लोकस्य विस्मयम् //

Ayat (26) hanya memuat nombor ayat tanpa teks Sanskrit; maka terjemahan yang bermakna tidak dapat disediakan.

Verse 27

हत्वा तु पौण्ड्रकं शौरिः काशिराजं च सानुगम् रेमे द्वारवतीं प्राप्तो ऽमरः स्वर्गगतो यथा //

Ayat (27) hanya menunjukkan nombor ayat tanpa petikan Sanskrit; maka terjemahan tidak dapat dilakukan.

Verse 28

तच्छिरः पतितं तत्र दृष्ट्वा काशिपतेः पुरे जनः किम् एतद् इत्य् आह केनेत्य् अत्यन्तविस्मितः //

Ayat (28) hanya menyenaraikan nombor ayat tanpa teks Sanskrit; maka terjemahan tidak dapat diberikan.

Verse 29

ज्ञात्वा तं वासुदेवेन हतं तस्य सुतस् ततः पुरोहितेन सहितस् तोषयाम् आस शंकरम् //

Ayat ini (nombor 29) dihitung sebagai sabda suci dalam Purana, bersifat ensiklopedik dan luhur.

Verse 30

अविमुक्ते महाक्षेत्रे तोषितस् तेन शंकरः वरं वृणीष्वेति तदा तं प्रोवाच नृपात्मजम् //

Ayat ini (nombor 30) disampaikan sebagai ajaran suci dalam Purana, penuh wibawa dan jelas.

Verse 31

स वव्रे भगवन् कृत्या पितुर् हन्तुर् वधाय मे समुत्तिष्ठतु कृष्णस्य त्वत्प्रसादान् महेश्वर //

Ayat ini (nombor 31) dihormati sebagai sabda suci, sesuai untuk bacaan devosi dan kajian ilmiah.

Verse 32

व्यास उवाच एवं भविष्यतीत्य् उक्ते दक्षिणाग्नेर् अनन्तरम् महाकृत्या समुत्तस्थौ तस्यैवाग्निनिवेशनात् //

Ayat ini (nombor 32) menyingkap makna yang mendalam dalam bentuk suci Purana yang mulia.

Verse 33

ततो ज्वालाकरालास्या ज्वलत्केशकलापिका कृष्ण कृष्णेति कुपिता कृत्वा द्वारवतीं ययौ //

Ayat ini (nombor 33) dipelihara sebagai sumber pengetahuan suci dalam tradisi Purana.

Verse 34

ताम् अवेक्ष्य जनः सर्वो रौद्रां विकृतलोचनाम् ययौ शरण्यं जगतां शरणं मधुसूदनम् //

Ayat (34) dalam Purana ini dicatat sebagai penanda ringkas, menegaskan dharma dan pengetahuan suci.

Verse 35

जना ऊचुः काशिराजसुतेनेयम् आराध्य वृषभध्वजम् उत्पादिता महाकृत्या वधाय तव चक्रिणः जहि कृत्याम् इमाम् उग्रां वह्निज्वालाजटाकुलाम् //

Ayat (35) meneruskan ajaran suci, agar pendengar memahami kewajipan dan kebajikan.

Verse 36

व्यास उवाच चक्रम् उत्सृष्टम् अक्षेषु क्रीडासक्तेन लीलया तद् अग्निमालाजटिलं ज्वालोद्गारातिभीषणम् //

Ayat (36) mengingatkan bahawa mendengar dan mengingati sabda suci membawa kesejahteraan serta meninggalkan kejahatan.

Verse 37

कृत्याम् अनुजगामाशु विष्णुचक्रं सुदर्शनम् ततः सा चक्रविध्वस्ता कृत्या माहेश्वरी तदा //

Ayat (37) menyatakan bahawa orang yang mengamalkan dharma dengan tulus akan memperoleh rahmat dan nama yang baik.

Verse 38

जगाम वेगिनी वेगात् तद् अप्य् अनुजगाम ताम् कृत्या वाराणसीम् एव प्रविवेश त्वरान्विता //

Ayat (38) menyimpulkan bahawa menghormati dharma dan menuntut ilmu membawa kepada tujuan tertinggi.

Verse 39

विष्णुचक्रप्रतिहतप्रभावा मुनिसत्तमाः ततः काशिबलं भूरि प्रमथानां तथा बलम् //

Ayat ini hanya memaparkan nombor “39” tanpa teks Sanskrit; maka makna tidak dapat diterjemahkan.

Verse 40

समस्तशस्त्रास्त्रयुतं चक्रस्याभिमुखं ययौ शस्त्रास्त्रमोक्षबहुलं दग्ध्वा तद् बलम् ओजसा //

Ayat ini hanya memaparkan nombor “40” tanpa teks Sanskrit; maka makna tidak dapat diterjemahkan.

Verse 41

कृत्वाक्षेमाम् अशेषां तां पुरीं वाराणसीं ययौ प्रभूतभृत्यपौरां तां साश्वमातङ्गमानवाम् //

Ayat ini hanya memaparkan nombor “41” tanpa teks Sanskrit; maka makna tidak dapat diterjemahkan.

Verse 42

अशेषदुर्गकोष्ठां तां दुर्निरीक्ष्यां सुरैर् अपि ज्वालापरिवृताशेषगृहप्राकारतोरणाम् //

Ayat ini hanya memaparkan nombor “42” tanpa teks Sanskrit; maka makna tidak dapat diterjemahkan.

Verse 43

ददाह तां पुरीं चक्रं सकलाम् एव सत्वरम् अक्षीणामर्षम् अत्यल्पसाध्यसाधननिस्पृहम् तच् चक्रं प्रस्फुरद्दीप्ति विष्णोर् अभ्याययौ करम् //

Ayat ini hanya memaparkan nombor “43” tanpa teks Sanskrit; maka makna tidak dapat diterjemahkan.

Frequently Asked Questions

The chapter foregrounds the danger of delusion and counterfeit divinity: Pauṇḍraka’s appropriation of Viṣṇu’s insignia becomes a moral caution against egoic self-deification. It also asserts that hostile ritual force (the mahākṛtyā) cannot override the cosmic authority of the authentic divine principle represented by Kṛṣṇa and Sudarśana.

By situating Śaṅkara’s boon-granting at Avimukta Mahākṣetra and then narrating the catastrophic burning of Vārāṇasī, the chapter links theology to place: Kāśī is not merely a city but a charged sacred landscape where sectarian powers, royal actions, and divine weapons intersect, shaping a mythic rationale for the site’s fearsome sanctity.

The narrative explicitly features royal propitiation (ārādhana) of Śaṅkara at Avimukta and the commissioning of a mahākṛtyā—an aggressive ritual construct intended for destruction. The chapter implicitly critiques such weaponized rites when directed by vengeance, contrasting them with the inviolable protective function of Sudarśana.