Previous Verse
Next Verse

Shloka 2

योगान्तरायाः, औपसर्गिकसिद्धयः, परवैराग्येन शैवप्रसादः

अश्रद्धादर्शनं भ्रान्तिर् दुःखं च त्रिविधं ततः दौर्मनस्यमयोग्येषु विषयेषु च योग्यता

aśraddhādarśanaṃ bhrāntir duḥkhaṃ ca trividhaṃ tataḥ daurmanasyamayogyeṣu viṣayeṣu ca yogyatā

त्या (अंतःपतन) पासून त्रिविध दुःख उत्पन्न होते—श्रद्धेचा क्षय, सम्यक्-दर्शनाचा भ्रम, आणि भ्रांती; त्यानंतर नैराश्य येते व अयोग्य विषयांतही ‘योग्यता’ असल्याचा मिथ्या भाव निर्माण होतो.

aśraddhā-darśanamloss of faith in true seeing/right doctrine
aśraddhā-darśanam:
bhrāntiḥdelusion, error of cognition
bhrāntiḥ:
duḥkhamsuffering, pain
duḥkham:
trividhamthreefold
trividham:
tataḥfrom that/thereafter
tataḥ:
daurmanasyamdepression, dejection, mental gloom
daurmanasyam:
ayogyeṣuin what is unfit/unworthy
ayogyeṣu:
viṣayeṣuobjects of the senses, worldly enjoyments
viṣayeṣu:
caand
ca:
yogyatāimagined suitability/appropriateness, false competence
yogyatā:

Suta Goswami (narrating the teaching to the sages of Naimisharanya, summarizing the rise of pasha through inner error)