सूत उवाच । तेन वास्तुपदंनाम तत्र तीर्थविनिर्मितम् । कात्यायनेन विप्रेण सर्वकामप्रदं नृणाम्
sūta uvāca | tena vāstupadaṃnāma tatra tīrthavinirmitam | kātyāyanena vipreṇa sarvakāmapradaṃ nṛṇām
സൂതൻ പറഞ്ഞു—അവൻ അവിടെ ‘വാസ്തുപദ’ എന്ന നാമത്തിലുള്ള തീർത്ഥം സ്ഥാപിച്ചു; ബ്രാഹ്മണനായ കാത്യായനൻ, മനുഷ്യർക്കു സർവ്വകാമം നൽകുന്നതായി.
Sūta
Tirtha: Vāstupada
Type: kund
Listener: Ṛṣayaḥ
Scene: सूतः कथन-आसनस्थः; वाणी-प्रवाहेन ‘वास्तुपदं नाम’ इति उद्घोषयति; दिव्य-प्रभा सहितं जलतीर्थं, तटे ऋषि-कात्यायनः कमण्डलु-धारी प्रतिष्ठां कुर्वन्।
Sacred places founded through dharmic intent by realized or righteous persons become channels of grace, supporting both worldly welfare and higher aims.
Vāstupada Tīrtha, established by the brāhmaṇa Kātyāyana.
The verse does not specify a ritual; in tīrtha-māhātmya contexts, the implied practice is pilgrimage with snāna, worship, and offerings.