Previous Verse
Next Verse

Shloka 96

देवैर्विष्णोः शरणागमनम्—शिवलिङ्गस्थापनं, शिवसहस्रनामस्तवः, सुदर्शनचक्रप्रदानं च

पवित्रपाणिः पापारिर् मणिपूरो मनोगतिः हृत्पुण्डरीकमासीनः शुक्लः शान्तो वृषाकपिः

pavitrapāṇiḥ pāpārir maṇipūro manogatiḥ hṛtpuṇḍarīkamāsīnaḥ śuklaḥ śānto vṛṣākapiḥ

അവൻ പവിത്രമാക്കുന്ന കൈകളുള്ളവൻ; പാപത്തിന്റെ ശത്രു; മണിപൂരചക്രത്തിൽ അധിഷ്ഠിതൻ; മനസ്സിനെക്കാൾ വേഗമുള്ള ഗതിയുള്ളവൻ. ഹൃദയപദ്മത്തിൽ ആസീനൻ; ശുദ്ധ ശ്വേത ദീപ്തിയുള്ളവൻ; പരമശാന്തൻ—വൃഷാകപി, ധർമ്മധാരക പ്രഭു; പശുവിനെ പാശബന്ധത്തിൽ നിന്ന് മോക്ഷത്തിലേക്ക് ഉണർത്തുന്നവൻ।

pavitra-pāṇiḥone whose hands are pure/sanctifying
pavitra-pāṇiḥ:
pāpa-ariḥenemy/destroyer of sin
pāpa-ariḥ:
maṇi-pūraḥ(the Lord presiding in) Maṇipūra (navel center)
maṇi-pūraḥ:
mano-gatiḥwhose movement is like the mind / who is attained by the mind
mano-gatiḥ:
hṛt-puṇḍarīka-māsīnaḥseated in the heart-lotus
hṛt-puṇḍarīka-māsīnaḥ:
śuklaḥbright, pure, white (in sattva)
śuklaḥ:
śāntaḥpeaceful, tranquil, pacified
śāntaḥ:
vṛṣākapiḥVṛṣākapi (an epithet of Shiva
vṛṣākapiḥ:

Suta Goswami (reciting Shiva Sahasranama within the Linga Purana narrative)