Aṣṭāvakra’s Visit to Kubera: Hospitality, Temptation, and the Ethics of Restraint (अष्टावक्र-वैश्रवणोपाख्यानम्)
अशुभै: पापकर्माणो ये नरा: कलुषीकृता: । ईशान न प्रपद्यन्ते तमोराजसवृत्तय:
aśubhaiḥ pāpakarmāṇo ye narāḥ kaluṣīkṛtāḥ | īśāna na prapadyante tamorajasavṛttayaḥ ||
ວາຍຸ ກ່າວວ່າ: “ຜູ້ຄົນທີ່ດ້ວຍການປະພຶດອັນອະສຸພ ໄດ້ກາຍເປັນຜູ້ເປື້ອນປົ່ນໂດຍກຳບາບ—ຜູ້ມີນິໄສຕະມັສ ຫຼື ຣາຈັສ—ບໍ່ໄດ້ເຂົ້າພຶ່ງພາອີສານ (ພຣະສິວະ).” ຄຳກອນນີ້ຍ້ຳຈຸດທາງຈັນຍາບັນ: ຄວາມບໍ່ບໍລິສຸດພາຍໃນ ແລະນິໄສທີ່ຖືກຜູກມັດໂດຍຕັນຫາແລະຄວາມຫຼົງໄຫຼ ຂັດຂວາງການຍອມຈຳນົນຢ່າງແທ້ຈິງຕໍ່ເທວະດາ; ແຕ່ຄວາມບໍລິສຸດໃນການປະພຶດ ແລະຄວາມແຈ້ງໃສຂອງຈິດ ກໍຫຼັກຄ້ຳຄູນຄວາມພັກດີ.
वायुदेव उवाच
Sinful, impure conduct and a tamasic/rajasic mindset hinder true surrender; devotion to Īśāna (Śiva) is facilitated by inner purity and a more sattvic orientation.
Vāyu is speaking and makes a doctrinal-ethical observation: people defiled by inauspicious, sinful actions—driven by tamas and rajas—do not take refuge in Lord Śiva.