कर्मनाशाभावः, गर्भे जीवप्रवेशः, आचारधर्मोपदेशः
Karma’s Non-Extinction, Jīva’s Entry into the Embryo, and Instruction on Conduct-Dharma
संयमाश्चानृशंस्यं च परस्वादानवर्जनम् व्यलीकानामकरणं भूतानां मनसा भुवि
saṁyamāś cānṛśaṁsyaṁ ca parasvādānavarjanam vyalīkānām akaraṇaṁ bhūtānāṁ manasā bhuvi | dānaṁ vrataṁ brahmacaryaṁ śāstroktarītise vedādhyayanaṁ indriyanigrahaḥ śāntiḥ sarvapāṇibhūteṣu dayā cittasaṁyamaḥ mārdavaṁ paradhanagrahaṇecchātyāgaḥ saṁsārabhūtānāṁ manasāpy ahitākaraṇam mātāpitr̥śuśrūṣā devātithigurupūjanam dayā śaucaṁ sadendriyajayaḥ śubhakarmapracāraṇaṁ ca—etat satpuruṣācāra ucyate | etadanuṣṭhānād dharmo bhavati yaḥ sadā prajāvarge rakṣāṁ karoti ||
ಬ್ರಾಹ್ಮಣನು ಹೇಳಿದನು—ಸಂಯಮ ಮತ್ತು ಅಹಿಂಸೆ; ಪರರ ಸ್ವತ್ತನ್ನು ತೆಗೆದುಕೊಳ್ಳದಿರುವುದು; ವಂಚನೆ ಮಾಡದಿರುವುದು; ಮತ್ತು ಭೂಮಿಯಲ್ಲಿ ವಾಸಿಸುತ್ತಿದ್ದರೂ ಮನಸ್ಸಿನಿಂದಲೂ ಯಾವುದೇ ಜೀವಿಗೆ ಹಾನಿ ಮಾಡದಿರುವುದು—ಇವುಗಳೊಂದಿಗೆ ದಾನ, ವ್ರತ, ಬ್ರಹ್ಮಚರ್ಯ, ಶಾಸ್ತ್ರೋಕ್ತ ವಿಧಾನದಿಂದ ವೇದಾಧ್ಯಯನ, ಇಂದ್ರಿಯನಿಗ್ರಹ, ಅಂತರಶಾಂತಿ, ಸರ್ವಜೀವಿಗಳ ಮೇಲಿನ ದಯೆ, ಮನೋನಿಗ್ರಹ, ಮೃದುತ್ವ, ಪರಧನದ ಆಸೆಯನ್ನು ತ್ಯಜಿಸುವುದು, ತಾಯಿ-ತಂದೆಯ ಸೇವೆ, ದೇವತೆ-ಅತಿಥಿ-ಗುರುಪೂಜೆ, ಶೌಚ, ಇಂದ್ರಿಯಗಳನ್ನು ಸದಾ ವಶದಲ್ಲಿಡುವುದು ಮತ್ತು ಶುಭಕರ್ಮಗಳ ಪ್ರಚಾರ—ಇದೇ ಸತ್ಪುರುಷರ ಮಾರ್ಗವೆಂದು ಕರೆಯಲ್ಪಡುತ್ತದೆ. ಇವುಗಳನ್ನು ಆಚರಿಸಿದರೆ ಧರ್ಮ ಉದ್ಭವಿಸುತ್ತದೆ; ಆ ಧರ್ಮವೇ ಸದಾ ಪ್ರಜೆಯನ್ನು ರಕ್ಷಿಸುತ್ತದೆ.
ब्राह्मण उवाच
Noble conduct (satpuruṣācāra) consists of mental and bodily self-restraint, non-cruelty, truthfulness/non-deceit, non-appropriation of others’ wealth, compassion to all beings, purity, honoring parents/guests/teachers, and disciplined Vedic practice; such observance generates dharma, which in turn safeguards society.
A brāhmaṇa speaker delivers a didactic list of virtues and observances, defining the ethical code of the ‘best people’ and asserting its social function: dharma born from these practices protects the populace.