Previous Verse
Next Verse

Shloka 44

दक्षयज्ञध्वंसः—वीरभद्रप्रेषणं, देवविष्ण्वोः पराजयः, पुनरनुग्रहः

हतानां च तदा तेषां प्रददौ पूर्ववत्तनुम् इन्द्रस्य च शिरस्तस्य विष्णोश्चैव महात्मनः

hatānāṃ ca tadā teṣāṃ pradadau pūrvavattanum indrasya ca śirastasya viṣṇoścaiva mahātmanaḥ

បន្ទាប់មក សម្រាប់ពួកដែលត្រូវសម្លាប់ ព្រះអង្គបានប្រទានរាងកាយវិញ ដូចមុន។ ហើយព្រះអង្គក៏បានស្ដារក្បាលរបស់ ព្រះឥន្ទ្រ និងសុខសាន្តរបស់ ព្រះវិษ្ណុ មហាត្មា ផងដែរ—ដោយព្រះអនុគ្រោះរបស់ ព្រះបតិ។

हतानाम् (hatānām)of the slain
हतानाम् (hatānām):
च (ca)and
च (ca):
तदा (tadā)then
तदा (tadā):
तेषाम् (teṣām)of them
तेषाम् (teṣām):
प्रददौ (pradadau)he bestowed/restored
प्रददौ (pradadau):
पूर्ववत्-तनुम् (pūrvavat-tanum)the former body, the body as before
पूर्ववत्-तनुम् (pūrvavat-tanum):
इन्द्रस्य (indrasya)of Indra
इन्द्रस्य (indrasya):
च (ca)and
च (ca):
शिरः (śiraḥ)head
शिरः (śiraḥ):
तस्य (tasya)his/that
तस्य (tasya):
विष्णोः (viṣṇoḥ)of Viṣṇu
विष्णोः (viṣṇoḥ):
च एव (ca eva)and also/indeed
च एव (ca eva):
महात्मनः (mahātmanaḥ)of the great-souled one
महात्मनः (mahātmanaḥ):

Suta Goswami (narrating the Purāṇic account to the sages, reporting the divine act of restoration)