यथा शृंगं रुरोः काये वर्द्धमाने हि वर्द्धते । अनंतपारा दुर्वारा तृष्णा दुःखप्रदा सदा । अधर्मबहुला चैव तस्मात्तां परिवर्जयेत्
yathā śṛṃgaṃ ruroḥ kāye varddhamāne hi varddhate | anaṃtapārā durvārā tṛṣṇā duḥkhapradā sadā | adharmabahulā caiva tasmāttāṃ parivarjayet
鹿の角がその身の成長とともに伸びるように、渇愛もまた人の生とともに増大する。渇愛は涯なく、制し難く、常に苦をもたらし、アダルマに満ちる。ゆえにこれを捨て去るべきである。
Bharadvāja (continuing)
Craving expands unchecked, breeds adharma, and produces suffering; liberation requires abandoning it.
Prabhāsa-kṣetra; the Māhātmya teaches that the true fruit of sacred places is mastery over desire.
No ritual act is specified; it prescribes inner restraint and renunciation of tṛṣṇā.