हर्षयन्निव तान् योधानिदं वचनमत्रवीत् । राजेन्द्र! उस समय आपके बुद्धिमान पुत्र महामनस्वी दुर्योधनने अपनी सेनाको जब बहुत दुःखी देखा, तब उन सबको सुस्थिर करके उनका हर्ष बढ़ाते हुए इस प्रकार कहा - [५१६ || नतं देशं प्रपश्यामि यत्र याता भयाद्दिता:
harṣayann iva tān yodhān idaṁ vacanam abravīt | rājendra! tadā tava buddhimān putro mahāmanasvī duryodhanaḥ svāṁ senāṁ bahu-duḥkhitāṁ dṛṣṭvā tān sarvān susthirīkṛtya teṣāṁ harṣaṁ vardhayann evaṁ uvāca |
Sanjaya said: As though gladdening those warriors, he spoke these words. O king, at that time your wise son, the high-souled Duryodhana, seeing his army greatly distressed, steadied them all and, increasing their courage and joy, addressed them in this manner.
संजय उवाच