सूत उवाच । तस्य तद्वचनं श्रुत्वा संप्रहृष्टो निशापतिः । तस्मिन्प्रभासके क्षेत्रे दिव्यलिंगानि शूलिनः । संस्थाप्य पूजयामास स्वनामांकानि भक्तितः
sūta uvāca | tasya tadvacanaṃ śrutvā saṃprahṛṣṭo niśāpatiḥ | tasminprabhāsake kṣetre divyaliṃgāni śūlinaḥ | saṃsthāpya pūjayāmāsa svanāmāṃkāni bhaktitaḥ
Sūta berkata: Mendengar kata-kata itu, Sang Penguasa malam, Candra, sangat bersukacita. Di kṣetra suci Prabhāsa ia menegakkan liṅga-liṅga ilahi milik Śiva Sang Pembawa Triśūla, lalu memujanya dengan bhakti—liṅga yang bernama dirinya sendiri.
Sūta
Tirtha: प्रभासक-क्षेत्र / प्रभास
Type: kshetra
Listener: (परम्परया) शौनकादि नैमिषारण्य-ऋषयः
Scene: चन्द्रदेवः प्रभास-क्षेत्रे समुद्र-समीपे दिव्य-शिवलिङ्गान् प्रतिष्ठापयति; श्वेत-प्रभा, रात्रि-दीप्तिः, धूप-दीप-नैवेद्यैः पूजनं; लिङ्गेषु ‘चन्द्र’ नामाङ्कन-भावः।
Obedience to dharmic counsel and heartfelt bhakti expressed through temple-making and worship draws divine favor.
Prabhāsa-kṣetra is explicitly named and celebrated as the setting for powerful Śaiva worship.
Liṅga-pratiṣṭhā (establishment of liṅgas) and pūjā (worship) performed with devotion.