क्वचित्कंटकभिन्नांगी मुक्तकेशी भयातुरा । क्वचिद्व्याघ्रस्वनैर्भीता क्वचिद्व्यालैरनुद्रुता
kvacitkaṃṭakabhinnāṃgī muktakeśī bhayāturā | kvacidvyāghrasvanairbhītā kvacidvyālairanudrutā
ક્યારેક કાંટાઓથી તેના અંગો વિખૂટા પડતા અને ભયથી વાળ છૂટા થઈ જતા; ક્યારેક વાઘોના ગર્જનથી તે ભીત થતી, અને ક્યારેક સર્પો તથા વન્ય પ્રાણીઓ તેને દોડાવતા।
Narrator (likely the Purāṇic storyteller; exact speaker not in snippet)
Scene: कण्टक-विदीर्णाङ्गी, मुक्तकेशी, भयातुरा स्त्री घोर-वनमध्ये धावति; दूरात् व्याघ्र-गर्जनं, समीपे सर्प-आकृतयः।
Worldly refuge is fragile; in terror and instability, dharma and inner steadiness become the true shelter.
No tīrtha is mentioned; the verse depicts a frightening wilderness.
None.