उवाच बालमुद्दिश्य प्रहसन्पद्मसंभवः । मत्समानायुषो बालो मार्कण्डेयो भविष्यति
uvāca bālamuddiśya prahasanpadmasaṃbhavaḥ | matsamānāyuṣo bālo mārkaṇḍeyo bhaviṣyati
Souriant et désignant l’enfant, Padmasaṃbhava (Brahmā) déclara : «Cet enfant—Mārkaṇḍeya—aura une durée de vie égale à la mienne.»
Brahmā (Padmasaṃbhava)
Tirtha: प्रभासक्षेत्र
Type: kshetra
Listener: महात्म्य-श्रोता
Scene: चतुर्मुखः पद्मसंभवः हास्येन बालं निर्देशयति—‘मार्कण्डेयः मत्समानायुषः’; बालः विनयेन स्थितः, ऋषयः हृष्टाः।
Divine grace can transcend ordinary limits; longevity here signifies dharmic purpose and service across ages.
The setting is within Prabhāsa-kṣetra’s māhātmya, where sacred geography frames the revelation of boons and dharma.
None explicitly; the verse records a boon (vara) granted by Brahmā.