Previous Verse
Next Verse

Shloka 123

उमामहेश्वरव्रतं—पञ्चाक्षरमन्त्रस्य माहात्म्यं, न्यासः, जपविधिः, सदाचारः, विनियोगः

भवेद्यज्ञविशेषेण वैशिष्ट्यं तत्फलस्य च जपेन देवता नित्यं स्तूयमाना प्रसीदति

bhavedyajñaviśeṣeṇa vaiśiṣṭyaṃ tatphalasya ca japena devatā nityaṃ stūyamānā prasīdati

Par le caractère propre d’un sacrifice (yajña), le fruit qui en résulte devient distinct. Et par le japa, la divinité—sans cesse louée—devient prasanna, gracieuse, et accorde sa faveur.

bhavetarises/comes to be
bhavet:
yajña-viśeṣeṇaby the specific form/variation of sacrifice
yajña-viśeṣeṇa:
vaiśiṣṭyamdistinction, special excellence
vaiśiṣṭyam:
tat-phalasyaof that result/fruit
tat-phalasya:
caand
ca:
japenaby mantra-repetition (japa)
japena:
devatāthe deity (here understood as the worshipful Lord in the rite)
devatā:
nityamalways, continually
nityam:
stūyamānābeing praised, being hymned
stūyamānā:
prasīdatibecomes pleased, grants grace
prasīdati:

Suta Goswami