Previous Verse
Next Verse

Shloka 40

मदनदाहः — पार्वतीतपः, स्वयंवरलीला, देवस्तम्भनं, दिव्यचक्षुर्दानम्

ब्रह्मा परमसंविग्नो ध्यानमास्थाय शङ्करम् बुबुधे देवमीशानम् उमोत्संगे तमास्थितम्

brahmā paramasaṃvigno dhyānamāsthāya śaṅkaram bubudhe devamīśānam umotsaṃge tamāsthitam

Brahmā, saisi d’un profond effroi, se mit en méditation sur Śaṅkara. Par cette absorption contemplative, il reconnut le Seigneur—Īśāna—demeurant là, assis sur les genoux d’Umā.

ब्रह्मा (brahmā)Brahmā
ब्रह्मा (brahmā):
परमसंविग्नः (paramasaṃvignaḥ)deeply agitated/overwhelmed
परमसंविग्नः (paramasaṃvignaḥ):
ध्यानम् (dhyānam)meditation
ध्यानम् (dhyānam):
आस्थाय (āsthāya)having resorted to/undertaken
आस्थाय (āsthāya):
शङ्करम् (śaṅkaram)Śaṅkara (Shiva, the beneficent)
शङ्करम् (śaṅkaram):
बुबुधे (bubudhe)understood/realized/awoke to
बुबुधे (bubudhe):
देवम् (devam)the Deva, the Divine Lord
देवम् (devam):
ईशानम् (īśānam)Īśāna, the sovereign (a form/aspect of Shiva)
ईशानम् (īśānam):
उमा-उत्सङ्गे (umā-utsaṅge)on Umā’s lap
उमा-उत्सङ्गे (umā-utsaṅge):
तम् (tam)Him
तम् (tam):
आस्थितम् (āsthitam)abiding/remaining, seated.
आस्थितम् (āsthitam):

Suta Goswami (narrating the Purāṇic account; internal focus on Brahmā’s experience)