मदनदाहः — पार्वतीतपः, स्वयंवरलीला, देवस्तम्भनं, दिव्यचक्षुर्दानम्
सम्पूज्य वरदं देवं ब्राह्मणच्छद्मनागतम् तुष्टाव परमेशानं पार्वती परमेश्वरम्
sampūjya varadaṃ devaṃ brāhmaṇacchadmanāgatam tuṣṭāva parameśānaṃ pārvatī parameśvaram
Après avoir honoré comme il se doit le Deva dispensateur de dons, venu sous le voile d’un brāhmaṇa, Pārvatī chanta la louange de Parameśāna—Parameśvara, le Seigneur Suprême, qui délie les liens du pāśa retenant le paśu (l’âme).
Suta Goswami (narrating; verse describes Parvati’s action within the story)